Varför blir vi förälskade? Natur eller kultur?

Livsstil / 10 saker om...

Känslor

Varför blir vi förälskade? Åsikterna går isär i den vetenskapliga litteraturen angående romantisk kärlek. Vissa anser att det är en universell känsla som är inbyggt i vår hjärna, precis som rädsla och ilska. Andra menar att romantisk kärlek är inlärd.

Frågan huruvida romantisk kärlek är något som vi föds med eller inte har ingått i debatten angående känslornas natur. Nu för tiden anser man mer och mer att vissa känslor är medfödda och är inbyggda i vår hjärna. Vi föds med dem. Den romantiska kärleken har ansetts vara människans uppfinning, men man anser nu mer och mer att det inte är alls är så. Vissa anser att den romantiska kärleken är en social emotion, som vi visserligen föds med, men som uttrycks olika från kultur till kultur. Syftet med den här artikeln är att åskådliggöra de olika resonemangen.

 

 

1. Vissa antropologer och forskare hävdar att den romantiska kärleken är en kulturspecifik känsla.

Vi blir förälskade eftersom vi har hört och läst romantiska berättelser från andra.  La Rochefoucauld gjorde en gång det berömda uttalandet: ”Det finns människor som aldrig skulle ha blivit förälskade om de aldrig hade hört talas om kärleken.”

2. C.S. Lewis är den mest berömda förespråkaren för den kulturspecifika uppfattningen om den romantiska kärleken.  

Han hävdade att den romantiska kärleken uppfanns i Europa i början av 1100-talet. Anledningen är att det var ungefär då som ”hövisk kärlek” blev det centrala temat i mycket av den europeiska poesin. I dikterna förälskade sig en adelsman i en dam vid det kungliga hovet. De mest välkända av alla berättelser som uppstod ur denna litterära genre är Lancelots kärlek till kung Arturs hustru Guinevere.

 


3. ”Ingen blir förälskad hos Homeros eller Vergillius” hävade C.S. Lewis.

Därmed påstod han samtidigt att denna känsla aldrig fanns före medeltiden. Ändå föregår den Höga visan i en av Gamla Testamentets böcker den medeltida poesin med mer ett tusen år: ”Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud, med en enda blick har du fångat mitt hjärta, med en enda länk av din halskedja.” Dikten ger uttryck för en tydlig passion. Därmed kan man dra slutsatsen att den romantiska kärleken redan fanns på medeltiden och att den har funnits mycket längre.

4. Vissa forskare hävdar att man blivit kär ända sedan mänsklighetens ursprung.

De första människornas viktigaste sysselsättningar bestod av att de sökte efter mat och byggde sig tillfälliga skydd, men enligt evolutionspsykologer, ägnade de också mycket tid åt förälskelser, älskog, svartsjuka och hjärtesorg, precis som vi gör i dag.  Romantisk kärlek har hittats i avlägsna samhällen utan skriftspråk som har studerats av antropologer. Hade den romantiska kärleken varit en europeisk uppfinning, skulle människor som aldrig har haft någon som helst kontakt med Europa aldrig upplevt den.

 

 

5. Hur definierar man romantisk kärlek då?

Några forskare identifierade följande grundläggande drag hos den romantiska kärleken: en stark känsla av sexuell dragning till en enda person, känslor av plåga och längtan i den älskades frånvaro samt intensiv glädje i hans eller hennes närvaro. De listade också andra inslag, till exempel utstuderade uppvaktningshandlingar som att ge gåvor och att visa sin kärlek med sång och poesi.

6. Den romantiska kärleken har en universell natur

De drag som förknippas med den romantiska kärleken har hittats av antropologer i 90 % av de dokumenterade kulturerna. Därmed är det ganska troligt att den också existerar i de resterande 10% också.

 

 

7. Den romantiska kärleken har en viss grad av variation

Trots att den romantiska kärleken är universell, framförs den lite olika i olika kulturer. Den romantiska kärleken i västvärlden har vissa drag som man inte finner någon annanstans. Bland dessa särdrag finns idén att den romantiska kärleken måste komma som en överraskning, idén att den bör ligga till grund för en livslång förbindelse och idén att den är den högsta formen av självförverkligande.

8. Den romantiska kärleken är en social emotion

Filosofen Paul Griffiths har hävdat att det finns tre typer av känslor. Vi har primära eller grundläggande emotioner, såsom glädje, ledsnad, ilska, rädsla, förvåning och avsmak.  Vissa känslor verkar däremot vara kulturspecifika. Förutom grundläggande och kulturspecifika känslor menar han att det finns ”sociala emotioner”.  Sociala emotioner är mindre medfödda än de primära emotionerna, men mer medfödda än de kulturspecifika. Även om den romantiska kärleken inte är kulturspecifik är den inte heller någon grundläggande känsla som rädsla. Förutom kärlek är sociala emotioner även skuldkänslor, skam, förlägenhet, stolthet, avund och svartsjuka.

9. Sociala emotioner är inte automatiska

De primära emotionerna är medfödda men också automatiska. När vi känner oss hotade, reagerar vi med rädsla. Även om kärlek vid första ögonkastet är möjlig, är den ovanlig. Snarare växer den romantiska kärleken gradvis med tiden.  Dessutom kan rädsla lätt kännas igen på sitt typiska ansiktsuttryck, medan det inte finns ett ansiktsuttryck som förknippas med känslan av kärlek.

 

 

10. Sociala emotioner är ”högre kognitiva känslor”

Mycket mer bearbetning i hjärnbarken krävs för de sociala känslorna, i jämförelse med de primära känslorna. Medan de primära emotionerna huvudsakligen bearbetas i de subkortikala strukturerna längre in under hjärnans yta, associeras känslor som kärlek mer med områden i neocortex. Att de sociala emotionerna är mer kortikala än de primära emotionerna innebär att de kan påverkas mer av medvetna tankar, och det är i sin tur förmodligen vad som gör att de sociala emotionerna varierar mer mellan olika kulturer än de primära emotionerna. Men trots att de sociala emotionerna varierar mer mellan olika kulturer är de universella. I likhet med primära emotioner, men till skillnad från kulturspecifika känslor, ingår de sociala emotionerna i människans natur och har formats av vårt gemensamma evolutionära arv.

Senaste uppdateringen: 2014-09-18

 

Källor:

Kort om känslor, av Dylan Evans, 2003

Romance (love), Wikipedia