Tystnadens pris: Varför amerikanska forskare fruktar Trumps nya kampanj
Livsstil / Psykologi och samhälle
25.05.13 - När hot, finansieringsstopp och rädsla sprider sig i forskarvärlden vågar allt färre säga ifrån — men några väljer att ta risken.
När Donald Trump återvände till Vita huset följde en ny våg av oro bland USA:s forskare. På bara några månader har över 2000 forskningsbidrag stoppats eller dragits in, till ett värde av mer än 1,5 miljarder dollar. Men det är inte bara pengarna som försvinner — det är också öppenheten, samtalet och rädslan för repressalier som sprider sig.
Rebekah Tromble, forskare vid George Washington University, startade ett program för att stötta forskare och journalister som utsätts för trakasserier. Men ironiskt nog vågade hon knappt berätta om det. Rädslan för att själv bli måltavla var för stor.
– Vi var rädda att om vi drog för mycket uppmärksamhet till oss, skulle det hota vår finansiering, säger Tromble.
Hon är långt ifrån ensam. Enligt flera intervjuer med forskare och vetenskapsorganisationer råder just nu en utbredd tystnadskultur. Många undviker offentliga uttalanden i rädsla för att deras forskning eller framtid ska påverkas.
Historikern Johan Östling menar att det handlar om mer än bara forskning – det är ett angrepp på de demokratiska värdena i hela samhället.
Musk och Trump – en gemensam kraft
Flera menar att en kampanj av rädsla och misstänkliggörande startade redan innan Trump blev president igen. Techmiljardären Elon Musk, som idag samarbetar med Trump kring federala nedskärningar, har genom sitt enorma genomslag i sociala medier uppmärksammat och ifrågasatt forskare och tjänstemän som tidigare kunnat arbeta i lugn och ro.
– Trump och Musk har under flera år byggt upp en kultur av hot och tystnad, säger Jen Jones från organisationen Union of Concerned Scientists.
Nu har hoten fått skarpare verktyg i form av regeringsbeslut och finansieringsstopp.
Skräck i forskarvärlden
Att tala ut offentligt kan kosta både karriär och resurser — men också drabba unga doktorander, laboratoriepersonal och hela forskargrupper.
– Det är inte bara jag det handlar om. Det är alla som är beroende av mig, säger en anonym professor.
Till och med på välrenommerade universitet som Harvard och Yale råder försiktighet. Men det finns också de som väljer att inte tiga. Epidemiologen Gregg Gonsalves från Yale har länge kämpat för forskningsfrihet, och säger att tystnaden är ett större hot än riskerna med att tala ut.
– Det är nästa generation vi måste värna om, säger han.
När Harvard University i våras öppet vägrade gå med på regeringens krav och stämde staten för ett fryst forskningsbidrag på 2,2 miljarder dollar, blev det ett viktigt ögonblick för många forskare.
Ett gyllene fönster håller på att stängas
En annan som valt att höja rösten är Kate Starbird, forskare vid University of Washington, som länge utsatts för attacker på nätet för sin forskning om desinformation. Hon varnar nu för att vetenskapsvärlden riskerar att förlora inflytande över den offentliga debatten om vad som händer.
– Jag tror inte längre det finns någon trygghet i att hålla huvudet nere, säger Starbird.
Rebekah Tromble har, trots att hennes forskningsanslag dragits in, valt att bli mer öppen och hoppas nu på filantropiskt stöd för att fortsätta sitt arbete.
– Vi förlorade det vi var mest rädda för att förlora. Så nu finns det ingen poäng med att vara tyst, säger hon.
Tystnad – ingen bra strategi långsiktigt
USA:s forskarsamhälle står inför ett vägval. Ska man tiga och hoppas på att inte bli nästa måltavla, eller våga stå upp för forskningsfriheten trots risken? Flera av de modiga rösterna i artikeln visar att ibland är tystnaden det allra farligaste valet.