Twice.se

Vetenskap: Övrigt

Friedrich Wilhelm Nietzsche (1844-1900)

Friedrich Wilhelm Nietzsche (1844-1900Friedrich Wilhelm Nietzsche föddes den 15 oktober 1844 och dog den 25 augusti 1900. Han var en tysk filosof, poet, kompositör och klassisk filolog. Han skrev kritiska texter om religion, filosofi och vetenskap och uppvisade en förkärlek för ironi, metaforer och aforismer. Nietzsches influens förblir viktig inom och bortom filosofin, bland annat inom existentialism, nihilism och postmodernism. Hans stil och radikala ifrågasättande av objektivitetens värde för sökandet efter sanning har lett till många kommentarer och många tolkningar, i synnerhet i den kontinentala traditionen. Hans centrala idéer är bland annat guds död, perspektivism, Övermänniskan, amor fati, den eviga upprepningen, och viljan av makt. Central i hans filosofi är idén om "livs-affirmation", som bland annat betyder en ärlig ifrågasättande av alla doktriner som dränerar livets expansiva energier, oavsett hur förhärskande de här idéerna är under en viss tid.

Nietzsche började sin karriär i egenskap av filolog innan han utvecklade ett intresse för filosofi. År 1869, när han var 24 år gammal, utsågs han till ordförande för klassisk filosofi vid Basels Universitet, den yngsta personen som någonsin har haft den här positionen, men han avgick sommaren 1879 på grund av hälsoproblem som plågade honom under nästan hela livet. År 1889 blev han mental sjuk men vad som orsakade sjukdomen ifrågasätts fortfarande. Det finns olika förslag till diagnoser.

Filosofi
Några av de teman som Nietzsches efterföljare har ägnat mest uppmärksamhet inkluderar Nietzsches syn på moral, uppfattningen att "Gud är död, hans idéer om viljan till makt och övermänniskan (Übermensch), och förslaget om evig återkomst. Nietzsches verk förblir kontroversiella på grund av tolkningar och misstolkningar av det som han skrev. Vanliga misstolkningar är att han avvisade religion i sin helhet, att han var antisemitisk eller att han helt avvisade den kristna tron.

"Gud är död"

När Nietzsche hävdade att "Gud är död" menade han de kristna doktrinerna, men inte alla andra trosuppfattningar: han hävdade att Buddhism är en framgångsrik religion som han gillar på grund av att den främjar kritiskt tänkande.

Även om Nietzsche attackerade judendomens principer, var Nietzsche inte antisemitisk. I verket "Moralens geneologi" fördömer han judendomen, men han påpekar explicit att hans angrepp på judendomen inte var ett angrepp på judarna som folk. Vidare hävdar han att hans angrepp avser de antika judiska prästerna som skapade kristen antisemitism.

Nietzsche gjorde inga angrepp på Jesus lära, men han hävdade att den kristna tron när den praktiserades inte representerade Jesus verkliga läror. Kristna trodde visserligen på att Jesus gjorde rätt, men de levde inte som Jesus, som till exempel vägrade att döma människor. Nietzsche hävdade att kristna gjorde det motsatta. Han fördömde institutionaliserad kristendom eftersom kristendomen betonade en moral som ledde till att man tyckte synd om sig själv något som ledde till en inneboende sjukdom i samhället.

Mästare-Slav Moral

I en av sina verk inleder Nietzsche sin "Kampanj mot moral" och kallar sig själv för immoralist och kritiserar de förhärskande samtida moraliska system: kristendom, kantianism, och utilitariarism.

I "Ecce Homo" kallade han de etablerade moraliska systemen som grundades i en dikotomi mellan gott och ont ett "ödesdigert misstag" och önskade sig att initiera den omvärdering av den judiskt-kristna traditionens värderingar.

Han förklarar att hans önskan är att utveckla en ny, naturalistisk värdekälla i livets själva impulser. I "Bortom gott och ont" och i "Moralens geneologi", är det utvecklingen av en mentalitet som betonar en mästare-slav moral som intar den centrala platsen. Nietzsche presenterar mästare-slav moralen som det ursprungliga moralsystemet - kanske framför allt associerad med homeriska Grekland. Här uppstår värde som en kontrast mellan gott och ont, eller mellan "livsbejakande" och "livsförnekande". Välstånd, styrka, hälsa, och makt; samma egenskaper som man finner i den homeriska hjälten, anses vara goda, medan det onda associeras med fattigdom, svaghet, sjukdom och det patetiska, egenskaper som förknippas med slavar i gamla tider. Slav-moral uppstår som en reaktion till mästare-moral. Nietzsche förknippas slav-moral med de judiska och kristna traditionerna. Här uppstår värde som ett kontrask mellan gott och ont. Gott förknippas med välgörenhet, fromhet, ödmjukhet och underkastelse. Ont förkippas med världslighet, grymhet, själviskhet, välstånd och aggressivitet. Nietzsche ser slav-moralens upphov i slavarnas ångest, vars mål är att övervinna slavens egen känsla av underlägsenhet.

Nietzsche ser slav-moralen som en källa till nihilismen som har tagit över Europa. I Nietzsches ögon, finns det en spänning mellan mästare- och slavmoralen, som leder till hypokrisi. Nietzsche anser att exceptionella människor ska sluta känna skuld för deras unika begåvning i mötet med en så kallad moral-för-alla, som Nietzsche anser vara farlig för exceptionella människors utveckling. Nietzsche anser däremot även att moral i sig inte är dålig; den är bra för massorna, och bör överlåtas till dem. Exceptionella människor bör däremot följa deras egen "inre lag". Nietzsches välkända motto är "Bli vem du är."

Nihilism och perspektivism

I flesta verk av Nietzsche förekommer det mest kända uttalandet "Gud är död". De flesta kritiker anser att Nietzsche därför var ateist, medan några få tycker sig se en djupare förståelse av gudomlighet hos Nietzsche.

Nietzsches syn på det hela är att vetenskap och sekularisering har "dödat" Gud, som hade gett människan en grund för värderingar och mening, under nästan 2000 år.
Nietzsche hävdade att Guds död kommer att leda till förlust av varje universellt perspektiv på saker och samtidigt till förlust av en sammanhängande känsla av objektiv sanning. I stället kommer vi att utveckla flera olika flytande perspektiv, något som har fått namnet "perspektivism".

Å andra sidan kan Guds död leda bortom perspektivism till en sorts nihilism, enligt vilken ingenting har någon inneboende betydelse och att livet saknar syfte. Enligt Heidegger leder Guds död till att det inte återstår något för människan att hålla fast vid och något som hjälper människan att orientera sig i tillvaron. Nietzsche utvecklade den här idén och skapade idén om det värdeskapande Övermänniskan.

Viljan till makt

Ett grundläggande element i Nietzsches filosofi är "viljan till makt", som ger en grund för att förstå mänskligt beteende. I en vidare mening är viljan till makt en viktigare faktor än anpassning och överlevnad. Endast i begränsande situationer är tidigare nämnda faktorer viktigare än viljan till makt. Livets naturliga villkor är överflöd, hävdar Nietzsche, och i senare verk, hävdar han också att driften av att expandera ens makt är starkare än driften att anpassa sig och att överleva.

"Viljan till makt" kan också ses som en respons på Schopenhauers "Viljan att leva". Schopenhauer hade skrivit en generation före Nietzsche och beskrev allt i universum som ett uttryck för viljan att leva, något som leder till att levande varelser vill fortplanta sig och undvika döden. Nietzsche utmanar därmot det här resonemanget och hävdar att människor och djur, i själva verket vill ha makt. Att leva är en fördel så klart, men viljan till makt är den viktigaste driften. I försvar av dina åsikter, beskriver Nietzsche tillfällen då människor och djur riskerar sina liv för att kunna få makt, via krigsföring eller konkurrens. Ännu en gång verkar Nietzsches inspiration komma från de homeriska grekiska texterna. De grekiska hjältarna och aristokraterna sökte inte endast ett långt liv utan de sökte makt, ära och storhet. I själva verket dog de ganska unga och riskerade sina liv i många slag. I detta sammanhang nämner han ofta det vanliga grekiska temat, som är tävling.

Under Nietzsches livstid marknadsfördes även utilitariarism av framför allt brittiska tänkare, som går ut på att människor vill bli lyckliga. Nietzsche ansåg att "viljan till makt" ger en bättre och mer allmän förklaring av mänskligt beteende.

Övermänniskan

Übermensch (tyska för "övermänniskan") är ett begrepp i Nietzsches filosofi, som enligt Nietzsche bör vara ett mål för mänskligheten. Han skriver om övermänniskan i boken "Så talade Zaratrusta" (1883). Det finns ingen generell konsensus angående vad övermänniskan egentligen är eller betydelsen av konceptet i Nietzsches filosofi.
Nietzsche introducerar Övermänniska-konceptet i motsättning till kristendomens "andra värld", en värld som människan har konstruerad, som en sorts hämnd för de som har gjort en illa under livstiden. I grunden är det människans olyckliga tillvaro på jorden som gör att man har skapat en annan värld. Övermänniskan drivs inte bort från jorden, såsom kristendomens människa är.

Zarathustra hävdar dessutom att kristendomens flykt från denna värld, även krävde en idé om en evig själ, som separerades från kroppen och som överlevde kroppens död. En del av denna andra värld, var förnekandet av kroppen och asketismen. Zarathustra förknippar själen med kroppen och betraktar själen som ännu en del av kroppen. Sanning och essens är andra sätt på vilka människor flyt från den här världen. Övermänniskan är fri från de här bristerna också.

Zarathustra skapar ett samband mellan Guds död och Övermänniskan. Medan Gud var det ultimata uttrycket för den kristna "andra-världens" värderingar och själva instinkten som hav upphov till dessa värden, kunde tron på Guds existens under en tid ge tröst och mening. Att "Gud är död" betyder att Gud inte längre kan förse oss med värderingar. Chansen är att nihilism tar över.

Zarathustra säger att Övermänniskan skapar sina egna värderingar. På det här sättet skapas en lösning för Guds död och nihilismen. Om Övermänniskan skapar nya värderingar inom det moraliska tomrummet i nihilismen, finns det ingenting som den här kreativa handlingen inte kan rättfärdiga. För att inte falla tillbaka i Platons idealism eller förnekande av kroppen, måste de nya värderingarna motiveras i en kärlek för den här världen och det här livet.

Zarathustra menar att Övermänniskan är ett mål som mänskligheten kan välja själv. All mänskligt liv kunde få mening genom hur nästa generation människor fortskred. En kvinnas aspiration skulle kunna vara att föda en övermänniska t ex. Hennes val av livspartner skulle kunna vägledas av denna standard.
Vissa associerar Övermänniskan med ett program för rashygien, i synnerhet eftersom all psykologi reduceras till fysiologi. Andra förnekar att Nietzsche någonsin skulle tänka på rashygien.

För Rüdiger Safranski, representerar Övermänniskan en högre biologisk typ av människa som uppnås via artificiella urval, och samtidigt kan Övermänniskan bli ett ideal för alla som är kreativa och starka nog för att hantera hela spektrumet hos den mänskliga potentialen, gott och ont.

Begreppet Övermänniska hade en av Hitlers favoriter och ett favoritbegrepp för den nazistiska regimen. Begreppet lånades från Nietzsches filosofi och man försökte också göra Nietzsche till en filosofisk föregångare. Den nazistiska idén om herrefolket, skapade även idén om den "underlägsna människan" som kunde förslavas. Men Nietzsche ligger inte bakom dessa begrepp och idéer. Han kritiserade både antisemitism och tysk nationalism.

Källa: Wikipedia, engelska

http://en.wikipedia.org/wiki/Friedrich_Nietzsche


 

Kärlek och relationer
Psykologi och samhälle
Tio saker om...
Forskning, hälsa och vetenskap
Mat och hälsa
Mat och hälsa
Mat och hälsa
Mat och hälsa