Jorden

Vetenskap / Universum och rymden / Solsystemet / Solen och planeterna

Antikens greker kallade jorden Gaea. Jorden var mor till berg, dalar, bäckar och alla markformationer. Hon var gift med Uranus.

Jorden står ut i solsystemet eftersom på jorden finns det liv i stora mängder. Jordens temperatur, väder, atmosfär och många andra faktorer gör livet möjligt på jorden.

Jorden har en naturlig satellit eller måne, vid namn Luna.

Jordens används som utgångspunkt när man studerar alla andra planeter i solsystemet. Eftersom ingen människa har besökt och bott på en annan planet, kan man endast använda den kunskap som vi har om jorden för att förstå vad som hände, händer och kan hända på alla andra planeter. Detta kallas för jämförande planetologi.

Jordens storlek

Jorden är mycket stor i jämförelse med Pluto och Merkurius, några gånger större än Mars och bara något större än planeten Venus.

När vi jämför jorden med större planeter, börjar vi däremot inse hur liten jorden egentligen är. De massiva gasjättarna i vårt solsystem, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus, är många gånger större än Jorden.

Jorden är mycket liten i jämförelse med solen. En miljon jordar hade fått plats i solen.

Vår sol är i sin tur liten i jämförelse med många andra större stjärnor i Universum, såsom Sirius, Pollux och Arcturus som skiner på natthimlen trots att de befinner sig flera miljoner ljusår bort från jorden.

I jämförelse med dessa solar är jorden så liten att man kan jämföra den med ett sandkorn som inte ens är synlig för det mänskliga ögat.

Jorden är därmed endast en liten sten som man inte kan se i universum såvida man inte befinner sig riktigt nära den.

För att studera jorden har människor utvecklat geografi och geologi. Geologi försöker studera och förklara de processer som formade jorden. Geografi studerar jordens yta, atmosfär, hydrosfär, biosfär och människorna som befolkar jorden.

 

Hur bildades och utvecklades jorden?

Den svåraste frågan är ”När bildades jorden och hur?”. Den här frågan är viktig eftersom vi människor är alltid intresserade och nyfikna över både vårt eget och jordens ursprung. Men frågan är svår att hitta ett svar på eftersom ingen har bevittnat jordens uppkomst och därför måste man gissa. De här gissningarna kallas teorier. En teori är en sorts gissning som görs efter att man har tittat på de bevis som finns.

Vilka ledtrådar använder forskarna för att förstå hur jorden skapades? De bästa ledtrådarna kommer från studier av avlägsna unga stjärnor och de nya planeterna som kretsar runt dem. Genom att studera dessa unga solar kan man fånga glimtar av skapandet av sina nya barnplanetrar och deras unga planetsystem.

Även om vi idag kan med hjälp av teknik titta på stjärnor och planetsystem som ligger mycket långt borta i universum, kan man endast se hur de ser ut idag. Det tar miljontals år för stjärnor och planeter att bildas och vi kan endast genom att observera dem över miljoner år bilda oss en uppfattning om hur de bildas.

Samtidigt finns det miljoner stjärnor och planetsystem i universum och de är inte lika gamla. Vissa är yngre, andra äldre. Därmed kan man studera olika utvecklingsskeden. Och vi kan också få en ganska bra uppfattning om hur planetsystem utvecklas och förändras genom tiderna.

I de yngsta planetsystemen kan rymdforskare se att planeter utvecklas utav ett gigantisk gasmoln som snurrar kring deras stjärna eller sol. När planeterna blir äldre blir de större och större eftersom de samlar stoft och gas från molnen. Det tar miljontals år för planeterna att växa ur detta stora gas- och stoftmoln.

I äldre planetsystem, ser vi att stjärnorna börjar blåsa stjärnvindar utåt. Dessa vindar blåser bort mycket av det stoft och gas som finns runt planeterna, något som betyder att planeterna slutar växa.

Allteftersom planeterna åldrar börjar de kylas ner och deras ytor blir hårda. Så småningom har de blivit tillräckligt svala för att flytande vatten ska kunna skapa hav, sjöar, floder och bäckar. En del planeter bildar aldrig flytande vatten, eftersom det fortfarande är alltför varmt eller för kallt på planetens yta, något som leder till att vattnet fryser. Förhållandena måste vara de rätta för att flytande vatten ska kunna existera på en planet.

Om vi tittar på ännu äldre planeter, ser vi att dessa världar konsumerades av sina solar. Eftersom dessa stjärnor håller på att dö, blir de allt varmare och allt större. Strax innan vår sol dör, kommer den att växa i storlek och bli ännu varmare.

Eftersom solen kommer att expandera utåt, kommer den att uppsluka vår jord och jorden kommer då att brinna upp.

Jorden är idag i medelåldern. Jorden har svalnat tillräckligt för att flytande vatten ska finnas. Temperaturen är varken för varm eller för kall och därför avdunstar varken flytande vatten och inte heller fryser den.

De berg, dalar, kullar, bäckar, floder och sjöar som vi ser idag har ständigt förändrats. Med tiden slits äldre berg bort och nya berg bildas. Sjöar skapas för att sedan försvinna. Strömmar som vandrar genom landskapet skär djupare och djupare ner i marken och skapar stora avgrunder som med tiden urholkas.  Och så vidare.

Jorden kommer att förstöras om cirka 4,5 miljarder och under dessa miljarder år kommer jorden att fortsätta att förändras och utvecklas. Om några miljoner år kommer jorden därmed att se helt annorlunda ut.

Jordens form och storlek

Även om jorden om man jämför med Universums storlek är en ganska liten plats, är den stor för oss som bor på jorden. Under många århundraden trodde man att jorden var platt.

Med tiden utvecklades teknik och verktyg och man började förstå jorden lite bättre. Den grekiska forskaren Eratoshenes använde trigonometri för att beräkna jordens form och storlek. Genom att mäta vinkeln på solens strålar i en stad och sedan i en annan, beräknade han jordens approximativa omkrets. Eraroshenes var den första människan någonsin att förstå formen och storleken av vår planet.

Jordens rotation gör att jorden är lite plattare vid polerna. Sedan finns det många berg och djupa hav. Därför kan man egentligen inte riktigt prata om en perfekt sfär. Men eftersom jorden ändå är stor, är dessa skillnader i höjd och djup ganska obetydliga.