Relationen med föräldrar under barndomen påverkar din relation till chefer och medarbetare
Livsstil / Psykologi och samhälle / Barn & barndom
2025.04.20 - Om du har svårt att komma överens med chefen eller ofta känner dig stressad på jobbet, kan det vara dags att blicka bakåt – ända till barndomen.
En studie (2016) från Alabamas universitet som publicerades i Human Relations med titeln ”How leader and follower attachment styles are mediated by trust” avslöjar att våra upplevelser med våra föräldrar kan påverka hur vi agerar och reagerar i arbetslivet.
Bakom forskningen står Dr. Peter Harms, docent i ledarskap. Han har tillsammans med sina kollegor studerat sambandet mellan föräldrastilar och medarbetares relationer till sina chefer – och resultaten visar tydliga spår från barndomens relationsmönster in i vuxenlivet.
Anknytningsteori möter kontorslandskap
Studien bygger på den välkända anknytningsteorin, först formulerad av psykoanalytikern John Bowlby. Enligt teorin formas våra relationer i vuxenlivet till stor del av hur våra föräldrar agerade när vi som barn sökte tröst och trygghet. Reagerade föräldern snabbt och omtänksamt när barnet grät, eller blev barnet ignorerat och tvunget att hantera känslor på egen hand?
– Det är en klassisk fråga i föräldraskapsböcker: Ska man låta barnet skrika eller trösta direkt? säger Harms. Hur vi svarar på den frågan påverkar inte bara relationen till barnet där och då – utan även hur barnet som vuxen knyter an till andra människor.
Tre anknytningstyper – tre medarbetartyper
Forskarteamet identifierade tre huvudsakliga anknytningstyper:
Trygg anknytning: Personer som upplevt sina föräldrar som pålitliga och närvarande. Dessa individer ser andra människor som potentiella stödpersoner.
Otrygg – ängslig anknytning: Individer som ständigt oroar sig för att bli övergivna och ofta söker bekräftelse genom starka känslouttryck. De kan bli överväldigade av rädsla om relationer hotas.
Otrygg – undvikande anknytning: Personer som lärt sig att inte lita på andra för stöd. De föredrar att hålla distans och klara sig själva.
Enligt Harms följer dessa mönster ofta med in i arbetslivet – särskilt i relationen till chefen, som ofta fungerar som en slags föräldrafigur.
Chefen som en ny förälder?
– Din chef är den som förväntas träna dig, stötta dig och ta ansvar för din utveckling. För nyanställda kan chefen nästan bli som en förälder i vuxenlivet, säger Harms.
Men olika typer av medarbetare reagerar olika på chefsbeteenden. Forskarna fann att tryggt anknutna medarbetare klarade sig bra oavsett ledarstil – de hade resurser och relationer utanför jobbet att luta sig mot. Undvikande personer var i stort sett oberörda av chefens attityd – de ville mest göra sitt jobb och gå hem.
Det var de ängsligt anknutna medarbetarna som reagerade starkast. Om de hade en stödjande chef fungerade allt väl. Men när ledarskapet var kallt och distanserat ökade deras stressnivåer och arbetsinsatsen minskade.
– Deras djupare osäkerheter aktiveras, vilket påverkar både deras välmående och prestation, förklarar Harms.
Trygga relationer skapas inte bara i barndomen
Så hur gör man om man växte upp utan trygg anknytning? Är man dömd att kämpa på jobbet?
Inte nödvändigtvis. Harms menar att även vuxna relationer kan fylla samma funktion som tidiga föräldraband.
– En chef, mentor eller kollega kan bli den stödjande figur som en gång saknades. Det viktiga är att bygga tillit och visa omtanke, säger han.
Men till sist måste relationen mogna. En sund chef-medarbetarrelation innebär att båda parter utvecklas till självständiga individer.
– Precis som barn en dag flyttar hemifrån, ska medarbetare kunna ta ansvar och fatta egna beslut utan att ständigt behöva be om lov, säger Harms.
Barndomen tar inte slut i vuxenlivet
Harms studie visar att vi inte lämnar våra tidiga erfarenheter bakom oss bara för att vi kliver in i arbetslivet. Istället lever de kvar i hur vi söker stöd, hanterar stress och bygger relationer – även på kontoret.
Och kanske, säger Harms med ett leende, skulle arbetslivet fungera lite bättre om fler föräldrar bara... kramade sina barn lite mer.