De flesta känslor är medfödda och universella och inte inlärda, trots kulturella skillnader
Livsstil / 10 saker om...
För omkring 250 år sedan, i slutet av upplysningstiden, hade sentiment ungefär samma betydelse som känsla har i dag. Synen på känslor har förändrats under historien och här är några intressanta saker som du kanske inte visste om känslor.
1. Upplysningsfilosoferna fascinerades av känslor.
David Hume, Adam Smith och Thomas Reid skrev alla långa texter om våra känslor och passioner. Dessa tänkare ansåg att känslorna var oerhört viktiga för vår existens, både som individer och sociala varelser.
2. Adam Smith var med och banade väg för ”the sentimental science” (känslovetenskapen, känslornas psykologi).
I sin första bok, The Theory of Moral Sentiments (1759), förde han fram tanken att känslorna är tråden i samhällets väv. I likhet med Hume och Reid såg Smith inte känslorna och tankarna som varandras ofrånkomliga fiender. Dessa tänkare ansåg att det var rationellt att vara känslosam, och att ingen vetenskap om våra tankar skulle kunna vara fullkomlig om den inte också rörde hjärtat.
3. Romantikerna avfärdade den här bilden och återinförde en äldre bild där känslorna var förnuftets raka motsats.
Människorna var tvungna att välja mellan känsla och förnuft, och de kloka valde att följa hjärtat och inte huvudet. Rousseau menade att förnuftet hade lett människan ut ur hennes oskyldiga ”naturtillstånd” och in i förfallet. Att återvända till det oskyldiga tillståndet innebar att lyssna till känslorna snarare än att fråga logiken till råds. Det var poesin, inte vetenskapen, som skulle öppna dörren till känslornas hemligheter
4. Förmågan att avgöra när det är bäst att lyda känslorna eller strunta i dem är en värdefull talang som ibland har kallats ”emotionell intelligens”.
Många tänkare och psykologer tror idag att intelligent beteende är resultatet av en väl avvägd blandning av känsla och förnuft.
5. Under stora delar av 1900-talet var känsloforskningen begränsad till några få psykologer och ännu färre antropologer.
Man trodde också på känslomässig relativism och man menade att känslor lärs in och att det finns kulturella skillnader. Idag tror däremot många antropologer och forskare att varje kultur visserligen har sitt eget känsloklimat, men att skillnaderna mellan olika känsloupplevelser i olika delar av världen är små i förhållande till likheterna. Vårt gemensamma arv på känsloplanet sitter djupare än de kulturella olikheter som skiljer oss åt.
6. Den här gemensamma känslorepertoaren har vi våra gemensamma förfäder att tacka för.
Vi härstammar alla från några tusen hominider som levde på Afrikas slätter för hundra tusen år sedan. Många av våra känslor formades under den tiden i det förflutna. Ännu många fler härrör från en tid ännu längre tillbaka, innan våra förfäder ens var människor.
7. Vetenskapens intresse för känslorna fick något av en renässans på 1990-talet.
Vid 2000-talets början har saker och ting förändrats. Nu är känslor ett hett ämne. Antropologerna har börjat ifrågasätta sina tidigare åsikter om känsloupplevelsers kulturella relativitet. Kognitiva psykologer ägnar sig inte längre uteslutande åt slutledning, perception och minne utan har åter börjat upptäcka känsloprocessernas betydelse. Neurologer och forskare inom artificiell intelligens har också anslutit sig till debatten och bidragit med ytterligare pusselbitar.
8. Olika språks skilda sätt att kategorisera världen speglar skilda kulturella behov.
Ord för känslor existerar i vissa kulturer men inte i andra, men alla människor oavsett kultur upplever känslan i fråga. I Japan betyder till exempel ordet ”amae” ett slags ”välbefinnande på grund av en annan människas fullständiga acceptans”. Det ursprungliga kinesiska tecknet föreställde ett bröst som ett barn ammade från, vilket tyder på att välbefinnandet delvis består i att inte längre vara åtskild, att på nytt få uppleva den känsla av enhet som håller samman mor och barn de första månaderna. Japanskan behöver förmodligen ett ord som amae eftersom känslan det betecknar stämmer överens med den japanska kulturens grundläggande värderingar. Till skillnad från i engelsktalande delar av världen, där man värdesätter självständighet, självhävdelse och självbestämmande, är det i Japan ofta viktigare att passa in och leva i harmoniska grupper. Amae är en känsla som hjälper människor att leva i enlighet med dessa värderingar.
9. Många antropologer anslöt sig under en stor del av 1900-talet till ett synsätt enligt vilket känslor är inlärda beteenden som förs vidare genom kulturen, ungefär på samma sätt som språk.
Precis som man för att kunna tala engelska måste höra språket talas först, skulle man först behöva se andra människor vara glada för att själv kunna känna glädje. I slutet av 1960-talet, när denna syn på känslor fortfarande var allenarådande, försökte en ung amerikansk antropolog vid namn Paul Ekman finna hållbart vetenskapligt stöd för den. Till sin stora förvåning kom han fram till raka motsatsen. Ekmans undersökningar var de första som visade att teorin om känslor som kulturstyrda fenomen var felaktiga. När Ekman presenterade sina resultat för American Anthropological Association möttes han till en början av hån. Teorin att känslor är kulturstyrda var så hårt inrotad att all kritik helt enkelt skrattades bort. Men Ekman vann striden till sist.
10. I dag är det allmänt accepterat bland känsloforskare att åtminstone vissa känslor inte är inlärda.
De är universella och medfödda. Ekman kallade dessa känslor ”primära emotioner”. Forskarna är oense om hur många sådana känslor finns, men man har börjat enas om att de innefattar glädje, ledsnad, ilska, rädsla, förvåning och avsmak. Det finns ingen kultur där dessa känslor inte förekommer. Dessutom är de inte inlärda; de är inbyggda i människans hjärna. Även spädbarn som fötts blinda visar de ansiktsuttryck som är typiska för dessa känslor – leenden, grimaser och så vidare. Känslouttryck är inte som ord, som skiljer sig från en kultur till en annan. De påminner mer om andning, något som helt enkelt ingår i den mänskliga naturen.
Senaste uppdateringen: 2014-09-17
Källor:
Kort om känslor, av Dylan Evans, 2003
The Cultural Shaping of Emotion, Tsai Jeanne