Behaviorism: Operant eller instrumentell betingning

Efter 1920-talet hade John B. Watson lämnat akademisk psykologi och andra beteendevetare skulle bli inflytelserika, och de föreslog nya inlärningsformer än klassisk betingning.

Den kanske viktigaste av dessa B.F. Skinner.
Skinners åsikter var något mindre extrema än Watsons. Skinner trodde att vi har en sådan sak som ett sinne (själ, medvetande), men att det är helt enkelt mer produktivt att studera observerbart beteende i stället för inre mentala processer.

Skinner trodde att det bästa sättet att förstå beteende på är att titta på orsakerna till en handling och på dess konsekvenser. Han kallade detta synsätt för operant betingning också känt under namnet instrumentell betingning.

Skinners teori om operant betingning byggde på Thorndikes (1905) arbete.

Edward Thorndike studerade inlärning hos djur med hjälp av en pusselbox och kom fram till teorin som kallas "Lagen om Effekt" eller Effektlagen (Law of Effect) som betonade konsekvenserna av ett visst beteende.

Edward Thorndike hävdade genom Effektlagen att varje beteende som följs av behagliga konsekvenser sannolikt kommer att upprepas, medan ett beteende följt av obehagliga konsekvenser sannolikt kommer att upphöra.

Skinner införde en ny term i Effektlagen: Förstärkning. Beteende som förstärks tenderar att upprepas (dvs. stärkts); beteenden som inte förstärks tenderar att dö ut- eller släckas (dvs. försvagas). Skinner experimenterade på både duvor och råttor.

Sammanfattning: operant betingning

Tittar man på Skinners klassiska studier på duvors beteende vi kan identifiera några av de viktigaste antagandena i behavioristerna tillvägagångssätt.

• Psykologi bör ses som en vetenskap, som ska studeras på ett vetenskapligt sätt. Skinners studier av beteende hos råttor utfördes under noggrant kontrollerade laboratorieförhållanden.

• Behaviorism handlar huvudsakligen om observerbara beteenden, i motsats till inre skeenden eller subjektiva upplevelser som tänkande och känslor. Observera att Skinner inte säger att råttorna lärde sig att trycka på en spak för att de ville ha mat. Han koncentrerade sig istället på att beskriva den lätt observerade beteendet som råttorna förvärvade.

• Den stora påverkan på mänskligt beteende kommer från omgivningen. I Skinners studier, lärde sig råttorna att upprepa ett beteende, eftersom mat följde som konsekvens av beteendet.

• Djur och människor lär sig på likartade sätt. Därför kunde experiment utföras på både hundar, möss, katter och människor (Lilla Albert). Skinner föreslog att människor lär sig på samma sätt som råttorna gör, när de lär sig trycka på en spak.

Källor

Skinner, B. F. (1938). The Behavior of Organisms: An Experimental Analysis. New York: Appleton-Century.
Skinner, B. F. (1948). 'Superstition' in the pigeon. Journal of Experimental Psychology, 38, 168-172.
Thorndike, E. L. (1905). The elements of psychology. New York: A. G. Seiler