Behaviorism: Bobo Docka - experimentet (Bandura)

År 1961 genomförde Bandura en studie för att undersöka om sociala beteenden (t.ex. aggression) kunde förvärvas genom imitation.

Metod

Bandura testade 36 pojkar och 36 flickor från Stanford University Nursery School i åldrarna 3 till 6 år gamla. Rollmodellerna som användes var en kvinnlig och en manlig vuxen.

24 pojkar och 24 flickor fick titta på en manlig eller kvinnlig modell bete sig aggressivt mot en leksak som fick namnet ”Bobo-dockan”. I en del fall använder rollmodellerna en hammare för att slå mot dockan, andra gånger kastade de dockan i luften och skrev ”Pow, Boom”.  

Ytterligare 24 barn utsattes för en icke-aggressiv modell. Återstående 24 barn blev kontrollgruppen som inte utsattes för någon modell alls.

Forskarna testade först barnen för att se hur aggressiva de var genom att observera de på daghemmet. Därmed var det möjligt att matcha barnen så att de som deltog i samma grupp uppvisade ungefär samma aggressionsnivåer i det dagliga beteendet. 
Barnen testades sedan individuellt i tre steg.

Steg 1: Modellering

Barnen går in i experimentrummet en och en. Modellen bjuds också in.

Rummet innehöll material för att skapa bilder.

Modellen gick sedan till ett hörn där Bobo-dockan och en klubba befann sig.

I den icke-aggressiva situationen, ignorerade modellen Bobo-dockan helt.

I den aggressiva situationen var modellen aggressiv gentemot dockan. Modellen betedde sig på lätt igenkännbara sätt som lätt kunde kopieras av barnet.

Modellen slog mot dockan med klubban, kastade den i luften, sparkade den runt i rummet. Detta upprepades tre gånger.

Verbal aggression användes också mot dockan, men modellen använde också några icke-aggressiva fraser också.  Exempel på verbal aggression var ”Pow!” och ”Socka honom i näsan!”

Efter tio minuter flyttades barnet till ett nytt rum. Barnet fick veta att det nya rummet var ett annat lekrum.

Steg tre: Aggressionsupphetsning

I det andra steget utsattes barnet för mild aggressionsupphetsning. Leksakerna i rummet var ganska attraktiva men barnet fick veta att dessa leksaker endast fick användas av andra barn.

Steg 3: Test för fördröjd imitation

Nästa rum innehöll några aggressiva leksaker (en klubba, elpilsgevär och Bobo dockan) och några icke-aggressiva leksaker(en teservis, kritor, tre björnar och plastdjur).

Barnet iakttogs under 20 minuter. Deras beteende noterades vart 5e sekund. Även beteenden som inte imiterade modellens noterades, t ex slå dockan i näsan.

Resultat

Barnen som iakttog de aggressiva rollmodellerna uppvisade många fler aggressiva responser som imiterades än de som deltog i den icke-aggressiva gruppen eller kontrollgruppen.

Flickorna uppvisade mer fysiskt aggression om modellen var manlig och mer verbal aggression om modellen var kvinnlig.

Pojkar var mer benägna att imitera modellen av samma kön, men samma tendens såg man inte hos flickorna. Bevis för att flickor imiterar vuxna kvinnor är inte övertygande.

Pojkarna imiterade fler fysiskt aggressiva handlingar än flickorna. Skillnaden mellan pojkars och flickors verbala aggression var liten.

Slutsats

Studieresultaten stödjer Banduras sociala inlärningsteori. Barn lär sig social beteende såsom aggression genom observation – dvs. genom att iaktta andra.

Viktigt i social inlärningsteori är identifikationen av vilka modeller som sannolikt kommer att imiteras.

Referens

Bandura, A., Ross, D. & Ross, S.A. (1961).Transmission of aggression through imitation of aggressive models. Journal of Abnormal and Social Psychology, 63, 575-82.