Behaviorism: Miljöns betydelse

Enligt behaviorismen, kan beteende studeras på systematiska sätt utan att behöva ta hänsyn till vad som sker inuti individen, dvs. till individens själsliv och subjektiva värld.

Behaviorister anser att endast observerbart beteende bör studeras eftersom det kan mätas objektivt. Tankar, känslor och motivation är subjektiva skeenden som inte är direkt observerbara och som därmed saknar värde.

Behaviorister tror inte på människans fria vilja; de anser i stället att miljön determinerar all beteende. Watson trodde t ex inte att människan hade något medvetande alls.

Behaviorister anser att människans beteende styrs och kontrolleras av den omgivande miljön. Beteendet är resultatet av vad man har lärt sig i interaktion med miljön. Miljöfaktorerna som är intressanta i behaviorismen kallas stimuli. Det resulterande beteendet kallas för respons.

Beteenden lärs enligt behaviorismen in via betingning. Betingning sker i interaktion med den omgivande miljön och som en respons på yttre stimuli.

Behaviorister anser att vår respons eller reaktion till händelser i den omgivande miljön formar vårt beteende.

Idén att beteende medvetet skulle kunna styras och kontrolleras uppstod med behaviorismen. Genom att skapa rätt förhållanden och rätt betingning, skapar man enligt behaviorismen rätt respons och därmed rätt beteende.

Oavsett genetisk bakgrund eller personliga egenskaper, ansågs det att allt som krävdes för att träna en människa till att bete sig på önskvärda sätt var den rätta betingningen.

Källor:

Psykologi Guiden

Simply Pscyhology: http://www.simplypsychology.org/behaviorism.html

Classical Conditioning (Simply Psychology)

”Psychology as the Behaviorist Views It” (Watson, 1913).