Barnism: hur diskriminering av barn återspeglas i lagstiftningen
Livsstil / Psykologi och samhälle
Om barns rätt att bli hörda.
2023-04-30 Att vuxna tenderar att ha fördomar mot och diskrimera barn, är inte en ny insikt.
Ändå är fortfarande i dag lagtriftningen bristfällig vad gäller skyddet av barns rättigheter.
År 1975 började psykiatrikerna Chester Pierce och Gail Allen använda begreppet barnism, för att beskriva ett automatiskt antagande, nämligen att vuxna är överlägsna barnen. Detta skapade förtryck av barn.
Begreppet barnism populariserades ytterligare av psykoanalytikern Elisabeth Young-Bruehl som år 2012 gav ut boken Childism: confronting prejudice against children. Hon menade att barnism handlade om fördom precis som sexism, homofobi och rasism.
Fördomar om att barn, till skillnad från vuxna, saknar rationalitet och förnuft, står i vägen för att barn skall kunna tas på allvar.
Barnismen kommer till uttryck i lagstiftning både på nationell och internationell nivå.
Medan exempelvis vuxna får lagligt skydd mot fysisk bestraffning och aggression, saknas detta skydd för barn i 130 länder. I Storbritannien kan exempelvis barn bli slagna av föräldrarna om det betraktas som rimligt straff. I vissa amerikanska stater är det olagligt för barn att fly hemifrån eller att upprepade gånger låta bli att lyda föräldrarna. Om de anses vara oförbätterliga kan dessa barn hamna i någon ungdomsanläggning.
Fördomar mot barn leder också till diskriminering i skolan på grund av barnets ålder, ras, kön, klass, funktionshinder, språk och könsidentitet. Deras rättigheter kommer därmed att kränkas och de får inte samma tillgång till hjälp och stöd.
Barnism kan kollidera med barns rättigheter och lagarna som skall skydda barn och upprätthålla någon form av rättvisa.
Även FN:s konvention om barns rättigheter är problematiskt eftersom man förbiser sådana saker som barnism. Barnets bästa skall komma i främsta rummet men vad som är barnets bästa kommer att bestämmas av vuxna och deras intressen. I vårdnadsmål kommer de vuxnas rättigheter att prioriteras. Man har exempelvis funnit att i Sverige, barns rätt till socialbidrag bestäms främst genom påståenden från vuxna.
Barns röster tystas också genom att de anses vara för omogna för att ha några rättigheter så de kan inte säga något om deras liv.
Icke-diskriminering av barn behöver inte innebära att de bör behandlas precis som vuxna behandlas utan att de även måste bli hörda. Deras åsikter och önskningar bör inte avfärdas bara för att de är barn. Man måste även bli medveten i lagstiftningen om hur barn diskrimineras på grund av andra faktorer såsom ålder, ras och kön.