Serieotrohetens psykologi: Varför är vissa människor ständigt otrogna?

I dagens samhälle är det också lätt att vara otrogen på distans tack vare Internet och sociala medier.

Psykologer som Inés Bárcenas och Ainhoa Plata, pratar om att vissa personlighetsdrag ökar sannolikheten för serieotrohet.

Den serieotrogens personlighet

Begreppet serieotrogen används inte i psykologin. Men själva ordet är menat att påminna om begreppet seriemördare. Otroheten är patologisk och har blivit en livsstil eller en hobby. Det är inte frågan om någon enstaka erfarenhet man har av de vanligaste anledningar människor är otrogna.

Om du redan kan mycket om psykologi, har du redan gissat rätt. Personer med vissa personlighetsstörningar är mera benägna att vara otrogna.

Både narcissistisk och histrionisk personlighetsstörning handlar om att vara attraktiv för så många andra människor som möjligt för att få uppmärksamhet, bekräftelse, beundran och kärlek. Att ständigt vara otrogen mot en kärleksful och lojal partner är också ett tecken på sociopati.

För människor som har en histrionisk personlighetsstörning, är det dessutom viktigt att vara åtrådda och fysisk attraktiva. Dessa personer kan inte bara vara vänner.

Psykologen Inés Bárcenas säger till engelska El Pais: "Dessa människor har vanligtvis lärt sig, i sin barndom, att kärlek är ett intrång i privatlivet ... att intimitet är skadligt, överväldigande. Detta innebär att i sina vuxna relationer, när saker blir allvarliga (..), gör de uppror på det upplevda 'intrånget'."

Det stora behovet av bekräftelse beror på att de inte har upplevt villkorslös kärlek och uppskattning. Charm, manipulation, karisma, prestationsförmåga, fysisk skönhet, var det enda som gjorde de tilldragande och det var någonting som de fick kämpa med.

Människor som är serieotrogna tar inte ansvaret för deras beteende. De kan skylla på människans natur, som inte är monogamt, de kan skylla på att de är för snygga och för attraktiva. Inte heller förstår de att beteendet orsakar stort lidande för livspartnern.

Enligt psykologen Dr. Ildiko Tabori kan de kroniskt otrogna ibland ha en maktposition eller skaffa en genom att de är mycket opportunitistiska och gör sig tillgängliga en potentiell ny älskare när de är sårbara, exempelvis när de gått genom något negativt i livet, exempelvis en separation.

Psykologerna är eniga om att människor som är patologisk otrogna också verkar tycka om drama och det kaos de skapar. De kan bli mycket uttråkade när livet inte är intensivt.

Kan terapi hjälpa?

Terapi hjälper de människor som vill förändras och de människor som hjälper sig själva hävdar psykologer. Förutom detta finns det individuella skillnader men när en personlighetsstörning har utvecklats är det svårt för personen i fråga att bryta invanda mönster som är fastlåsta i hjärnans struktur.