Har forskare återupplivat den fruktade jättevargen?

Natur & Miljö

25-04-09 Jättevargen var ett imponerande rovdjur som levde i Nord- och Sydamerika under istiden och dog ut för ungefär 10 000 år sedan.

Dess utdöende sammanföll med utrotningen av många andra stora däggdjur (megafauna) vid slutet av den senaste istiden. Trots att den dog ut för länge sedan har jättevargen behållit en plats i det populära medvetandet, inte minst genom sin framträdande roll i fantasyserien Game of Thrones, där de framställs som lojala och kraftfulla följeslagare.

I april 2025 meddelade det Texas-baserade bioteknikföretaget Colossal Biosciences att de framgångsrikt hade ”återupplivat” jättevargen genom att föda upp tre valpar som skapats med hjälp av forntida DNA och genetisk ingenjörskonst.

Företaget hävdade att detta var den ”första framgångsrika återupplivningen av en utdöd art”. Denna uppseendeväckande nyhet väckte stor uppmärksamhet och fascination, men också frågor om vad denna ”återupplivning” egentligen innebär ur ett vetenskapligt perspektiv

Vad är en jättevarg?

Jättevargen var ungefär lika stor som de största moderna gråvargarna, med en genomsnittlig vikt på 60–68 kg för underarten A. d. guildayi och 68 kg för A. d. dirus. Colossal Biosciences rapporterade att deras 6 månader gamla valpar redan vägde cirka 36 kg och förväntades nå cirka 63 kg som vuxna.

Jättevargen hade en mer massiv skalle och större tänder än moderna gråvargar, vilket innebär en anpassning till att jaga större bytesdjur och eventuellt krossa ben. Colossal Biosciences fann genom analys av genomet att jättevargar hade vit päls.

Jättevargen fick ursprungligen benämningen Canis dirus 1858. År 1918 föreslog paleontologen John Campbell Merriam att den skulle placeras i ett eget släkte, Aenocyon (som betyder ”fruktansvärd hund” på grekiska).

En banbrytande genetisk studie publicerad i Nature 2021 visade att jättevargen inte var nära släkt med moderna gråa vargar (Canis lupus). Detta innebär att de inte kunde korsa sig med gråvargar.Resultaten stödde återinförandet av släktnamnet Aenocyon för jättevargen.

Denna betydande genetiska skillnad understryker att alla försök att ”återuppliva” en jättevarg skulle kräva mycket mer än mindre genetiska justeringar av en nära besläktad art. Den evolutionära distansen antyder betydande skillnader i deras hela genom och biologiska uppbyggnad.

Medierapporteringen, även om den genererade spänning, förenklade ofta den komplexa vetenskap som var involverad och kanske inte korrekt återspeglade det vetenskapliga samförståndet om vad som av-utrotning (de-extinction). Användningen av termer som ”återupplivad” kan vara vilseledande.

Tabell: Jämförelse mellan Jättevarg (Aenocyon dirus) och Gråvarg (Canis lupus)

Hur denna ”återupplivning” gick till

Colossal Biosciences använde forntida DNA extraherat från en cirka 13 000 år gammal tand från Sheridan Pit i Ohio och ett cirka 72 000 år gammalt inneröra-ben från American Falls i Idaho för att rekonstruera jättevargens genom

Forskarna jämförde jättevargens rekonstruerade genom med gråvargens och identifierade cirka 20 viktiga genetiska skillnader i 14 gener som tros vara ansvariga för jättevargens unika egenskaper, såsom större storlek, vit päls och kraftigare käkar. Dessa skillnader introducerades sedan i gråvargsceller med hjälp av CRISPR-Cas9-genredigeringsteknik. Kärnorna från de genetiskt modifierade gråvargscellerna överfördes sedan till kärnfria äggceller från vanliga hundar

De resulterande embryona implanterades i surrogathundar, och tre friska valpar föddes: två hanar (Romulus och Remus) i oktober 2024 och en hona (Khaleesi) i januari 2025

Processen innebar att skapa ett hybridgenom genom att redigera ett litet antal gener i gråvargsceller för att matcha de som antogs för jättevargen. Detta skiljer sig från sann kloning med intakt forntida DNA, vilket för närvarande är omöjligt för arter som har varit utdöda i tusentals år.

Tabell: Colossal Biosciences’ ”Återupplivnings”-metod i korthet

Definitionen av ”återupplivad”: Vad innebär det egentligen?

Trots att Colossal Biosciences lyckades rekonstruera en betydligt större del av jättevargens genom jämfört med tidigare studier, representerar de 20 genetiska förändringarna i 14 gener endast en mycket liten del av det totala genomet. Jättevargen och gråvargen delar cirka 99,5 % av sitt DNA 

Valparna är i grunden genetiskt modifierade gråvargar som uttrycker vissa fenotypiska drag som liknar jättevargens, såsom större storlek och vit päls. De har inte hela den genetiska sammansättningen eller den evolutionära historien hos en äkta jättevarg

Den vetenskapliga gemenskapen är i allmänhet överens om att det för närvarande inte är möjligt att skapa en exakt genetisk kopia av en utdöd art. Termen ”av-utrotning” i detta sammanhang hänvisar till att skapa ett djur med vissa av den utdöda artens egenskaper

Colossal Biosciences arbetar också med att försöka återskapa andra utdöda arter som ullhåriga mammutar, drontar och tasmanska tigrar med liknande genetiska ingenjörsmetoder

Dessa projekt står inför liknande utmaningar och debatter kring definitionen av ”återupplivning”. Termen ”återupplivad” är i detta sammanhang vilseledande. En mer korrekt beskrivning skulle vara ”genetiskt modifierad för att likna” eller ”jättevargens fenotyp återskapad i en gråvarg”.

Potentiella konsekvenser

Att introducera ett stort rovdjur som jättevargen (eller en nära släkting) i moderna ekosystem kan få oförutsägbara följder. Det är osäkert hur de skulle konkurrera med befintliga rovdjur om resurser och hur deras jaktbeteende skulle påverka bytesdjurspopulationerna. Det finns en risk att de ”återupplivade” djuren kan bli invasiva arter och negativt påverka den biologiska mångfalden i de områden där de introduceras. Historien visar exempel på arter som introducerats i nya miljöer med förödande konsekvenser för inhemska arter. Jättevargen jagade megafauna som hästar, bison och kameler. Många av dessa bytesdjur är nu utdöda, vilket väcker frågan om vad de ”återupplivade” jättevargarna skulle äta och hur de skulle anpassa sig till moderna bytesdjur.

Det finns en etisk debatt om huruvida resurser som används för de-extinction-projekt inte bättre skulle kunna användas för att skydda och bevara nu levande hotade arter och deras livsmiljöer. Etiska frågor rörande djurens välbefinnande i processen med genetisk manipulation och kloning, inklusive risker för surrogatmödrar och potentiella hälsoproblem hos de ”återupplivade” djuren, måste också beaktas

Vissa argumenterar för att de-extinction kan vara ett sätt att kompensera för människans påverkan på utrotningen av arter, medan andra menar att fokus bör ligga på att förhindra ytterligare utrotningar. De potentiella ekologiska störningarna och etiska dilemman som är förknippade med ”återupplivning” av jättevargar understryker behovet av noggrann vetenskaplig utvärdering och offentlig diskurs innan några försök till återintroduktion görs.

Trovärdighet och kritik

Vid tidpunkten för denna analys har Colossal Biosciences inte publicerat sin forskning om jättevargarna i en peer-reviewed vetenskaplig tidskrift Peer review är en avgörande process inom vetenskapen där experter granskar forskningsresultat innan publicering för att säkerställa kvalitet, noggrannhet och validitet

Avsaknaden av detta gör det svårt att bedöma forskningens fullständiga vetenskapliga tyngd. Flera oberoende forskare uttryckte skepsis mot Colossal Biosciences’ påstående om ”återupplivning”

Jeremy Austin, chef för Australian Centre for Ancient DNA, menar att det som har skapats är en genetiskt modifierad grå varg, inte en jättevarg enligt någon definition

Vincent Lynch, biolog vid University at Buffalo, säger att det enda man kan göra nu är att skapa något som ser dåligt ut som något annat, inte fullständigt återuppliva utdöda arter

Dr. Julie Meachen, paleontolog, anser att det är vetenskapligt felaktigt att kalla dessa djur för jättevargar på grund av den stora genetiska skillnaden mellan jättevargar och gråvargar

Experter menar att det sannolikt skulle krävas tusentals, om inte hundratusentals, genetiska förändringar för att skapa en genetiskt korrekt jättevarg De 20 förändringar som gjorts i gråvargarnas genom är sannolikt inte tillräckliga för att återskapa alla de komplexa egenskaperna hos en utdöd art som utvecklats under miljontals år 

Forskare betonar att även om de genetiskt modifierade gråvargarna kan uppvisa vissa fenotypiska likheter med jättevargar, såsom storlek och pälsfärg, betyder det inte att de är genetiskt eller evolutionärt identiska Genotypen, den fullständiga genetiska sammansättningen, är det som definierar en art.

Den vetenskapliga gemenskapens försiktiga reaktion belyser skillnaden mellan ett sensationellt påstående och de rigorösa standarderna för vetenskaplig validering. Det nuvarande projektet beskrivs mer korrekt som ett försök att återskapa vissa aspekter av jättevargens fenotyp i en levande släkting.

Slutsats

Sammanfattningsvis har Colossal Biosciences skapat tre valpar som är genetiskt modifierade gråvargar med vissa jättevargsliknande egenskaper. Påståendet om att jättevargen har återupplivats i sin helhet stöds inte av den nuvarande vetenskapliga förståelsen.

Snarare handlar det om ett avancerat bioteknikprojekt som syftar till att återskapa vissa utdöda drag i en nu levande art. Även om idén om att återföra utdöda djur till liv fängslar fantasin, är det avgörande att grunda sådana påståenden i vetenskaplig noggrannhet och föra genomtänkta diskussioner om konsekvenserna av dessa teknologier.

Fallet med den ”återupplivade” jättevargen fungerar som ett övertygande exempel på de komplexiteter och nyanser som är involverade i de-extinction-projekt. Det är viktigt att skilja mellan den sensationella nyhetsrapporteringen och den underliggande vetenskapliga verkligheten.

Forskningen som bedrivs av Colossal Biosciences representerar visserligen framsteg inom genteknik och analys av forntida DNA, men det är viktigt att vara medveten om begränsningarna och det faktum att en sann återupplivning av en utdöd art med den nuvarande tekniken inte är möjlig.

De potentiella ekologiska och etiska konsekvenserna av sådana projekt kräver också noggrann övervägning.

 

Källor

Dire wolf, Wikipedia

The Return of the Dire Wolf | TIME

Did Dire Wolves Just Come Back From Extinction? Here’s The Truth, Science Alert

Romulus, Remus, and Khaleesi, Wikipedia

How Science Brought Back Dire Wolf | DinoAnimals.com

Varför ska man återuppliva utdöda djurarter? | Forskning.se

Vill vi rädda utrotningshotade arter med bioteknik? | Luleå tekniska universitet