Hur barndomstrauma påverkar våra hjärnor, kroppar – och till och med våra gener
Livsstil / Psykologi och samhälle
25-01-24 Barndomstrauman har en djup och långvarig påverkan på människor.
Forskning visar att upplevelser som misshandel, försummelse eller andra former av stress i tidig ålder inte bara kan forma vår psykiska hälsa utan även våra kroppar och genetiska uttryck. Hur kan dessa erfarenheter sätta så djupa spår, och vad kan vi göra åt det?
Hur hjärnan formas av trauma
Hjärnan är otroligt formbar under barndomen, vilket gör att tidiga erfarenheter har en enorm inverkan. När ett barn utsätts för stress eller trauman aktiveras kroppens stressystem, vilket leder till att hormoner som kortisol flödar genom kroppen. Vid upprepad stress kan detta leda till att hjärnans struktur och funktion förändras.
Exempelvis kan amygdala, hjärnans "alarmsystem", bli hyperaktiv och överkänslig. Detta kan göra att individen får svårt att reglera sina känslor och överreagerar på små stressmoment. Samtidigt kan hippocampus, som är viktig för minne och inlärning, krympa i storlek, vilket kan leda till svårigheter med minnesfunktionen.
En stor studie i ämnet rapporterade en 17-procentig minskning av hippocampusstorleken bland barn som utsatts för tre eller fler traumatiska händelser jämfört med de som inte hade drabbats av någon.
Världens största hjärnstudie av barndomstrauma har visat att individer under 18 år som har upplevt övergrepp kan ha svårigheter med empati, att hantera känslor och förstå kroppens signaler.
Olika typer av övergrepp kan också påverka utvecklingen på motsatta sätt: en studie från 2018 visade att försummelse bromsar mognaden, medan misshandel påskyndar den.
Kroppens svar på kronisk stress
Barndomstrauman kan även påverka kroppen på flera sätt. Långvarig aktivering av stressystemet kan orsaka kronisk inflammation, vilket har kopplats till ökad risk för sjukdomar som hjärt-kärlproblem, diabetes och autoimmuna sjukdomar.
Dessutom kan trauman påverka nervsystemet, vilket leder till att kroppen ständigt är i ett "fight or flight"-läge. Detta kan yttra sig som spänningar i musklerna, mag-tarmproblem och en försämrad sömnkvalitet.
Epigenetik: Hur trauman påverkar våra gener
En av de mest fascinerande upptäckterna inom modern forskning är hur barndomstrauman kan ändra våra gener genom epigenetiska mekanismer. Epigenetik handlar om hur gener slås av och på beroende på miljöfaktorer, inklusive stress och trauma.
Studier har visat att individer som upplevt svåra barndomstrauman kan ha förändringar i hur deras gener uttrycks, vilket kan göra dem mer sårbara alla typer av psykiska sjukdomar bland annat depression och ångest. En spansk studie har dessutom visat att barndomstrauma associeras med svåra hallucinationer vid psykotiska störningar. Dessa epigenetiska ändringar kan till och med överföras till nästa generation, vilket betyder att effekterna av trauma kan leva kvar över tid.
En studie publicerad i Frontiers in Genetics, fann att deltagare med specifika genetiska egenskaper och som upplever barndomstrauma är mer benägna att bli överviktiga i vuxenlivet.
Hur vi kan läka
Trots de djupa spår som trauma kan sätta, finns det hopp. Här är några metoder som kan hjälpa till att återställa balansen i hjärnan och kroppen:
Terapi: Behandlingsmetoder som kognitiv beteendeterapi (KBT), EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) och traumafokuserad terapi har visat sig vara effektiva för att bearbeta trauman.
Mindfulness och meditation: Dessa tekniker kan hjälpa till att lugna ett överaktiverat nervsystem och återställa hjärnans balans.
Fysisk aktivitet: Träning kan minska stress och öka produktionen av endorfiner, vilket bidrar till att lindra symptom på ångest och depression.
Stöd från närstående: Att bygga stödjande relationer kan vara avgörande för att skapa trygghet och healing.
Framtiden för forskning och behandling
Forskare fortsätter att utforska hur vi kan använda kunskap om hjärnans plasticitet och epigenetik för att utveckla nya behandlingsmetoder. Genom att kombinera terapi, teknologi och medicinska framsteg finns det potential att inte bara läka individen utan också bryta traumaärvda mönster.
Alltmer forskas det även om posttraumatisk tillväxt inom positiv psykologi, för att ta reda på omständigheterna som gör denna process möjligt som leder till att man omvandlar smärta till styrka.
Barndomstrauman må vara en tung börda, men med rätt resurser och stöd kan vi skapa en framtid där människor kan leva fria från dess skugga. De viktigaste är dessutom att förebygga tidigt trauma. Personer som har en trygg barndom tros också utveckla större motståndskraft som hjälper de att hitta mening i motgångar i vuxenlivet.