Psykopatisk känslokyla kopplas till annorlunda bearbetning av ansikten i hjärnan.
2025-04-13 Personer med högre nivåer av känslokyla har en annorlunda hjärnreaktion när de ser ansikten, enligt ny studie.
En ny studie publicerad i Biological Psychology visar att personer med högre nivåer av psykopatisk känslokyla har svagare hjärnreaktioner när de tittar på ansiktsuttryck som visar rädsla, ilska, glädje och neutralitet.
Denna dämpade reaktivitet sågs inte hos personer med andra psykopatiska drag som oräddhet eller bristande impulskontroll. Studien understryker att personer med hög känslokyla har en generell nedsättning i hur de bearbetar ansikten i ett tidigt skede av perceptionen, inom 200 millisekunder efter att de sett ett ansikte.
Forskarna genomförde studien för att bättre förstå de unika problemen med emotionell och social bearbetning som är kopplade till känslokyla, ett av tre personlighetsdrag i den triarkiska modellen av psykopati. Modellen beskriver psykopati som en kombination av oräddhet, bristande impulskontroll och känslokyla.
Tidigare studier har visat att känslokyla är relaterat till svårigheter att känna igen rädsla hos andra, men det har varit oklart om dessa svårigheter även gäller andra känslor. Studien syftade också till att undersöka om andra drag – som oräddhet (som speglar dominant beteende utan rädsla) eller bristande impulskontroll (som speglar impulsivitet) – spelar en liknande roll i bearbetningen av ansiktsuttryck.
I studien deltog 119 studenter från Spanien som fick fylla i ett frågeformulär som mätte de tre triarkiska dragen. Under experimentet registrerades deras hjärnaktivitet med EEG medan de passivt tittade på bilder av mänskliga ansikten som uttryckte rädsla, ilska, glädje eller neutralitet, samt förvrängda bilder utan ansiktsstruktur.
Forskarna fokuserade på en hjärnreaktion som kallas N170, en elektrisk signal som uppträder cirka 170 millisekunder efter att ett ansikte ses och anses vara en tillförlitlig indikator på hjärnans tidiga ansiktsbearbetningssystem.
Analysen visade att individer med högre poäng på känslokyla hade signifikant mindre N170-reaktioner när de tittade på alla typer av ansiktsuttryck. Detta gällde arga, rädda, glada och neutrala ansikten, men observerades inte för de förvrängda bilderna. Detta tyder på att den minskade hjärnaktiviteten var specifik för ansiktsbearbetning och inte en generell avtrubbning av visuell reaktivitet.
Viktigt är att detta samband kvarstod även efter att man tagit hänsyn till effekten av oräddhet och bristande impulskontroll. Varken oräddhet eller bristande impulskontroll var kopplade till förändringar i N170-reaktionen.
Forskarna fann också att män generellt visade starkare N170-reaktioner på ansikten än kvinnor, och männen hade också högre poäng på känslokyla. Men när man kontrollerade för kön förblev kopplingen mellan känslokyla och minskad N170-amplitud konstant.
Studiens huvudslutsats är att psykopatins drag av känslokyla – som speglar känslolöshet och låg empati – är kopplade till minskad hjärnreaktivitet på ansiktsstimuli, oavsett vilket uttryck som presenteras. Denna avtrubbade neurala bearbetning av ansikten kan upptäckas mycket tidigt (inom 200 ms), vilket tyder på svårigheter i processen att snabbt extrahera och "sätta ihop" individuella drag i ansiktsstimuli.
Studien har vissa begränsningar, bland annat att urvalet främst bestod av kvinnliga studenter och att uppgiften var passiv visning av bilder. Trots detta ger den ny insikt i hur hjärnan hos individer med hög känslokyla reagerar på sociala signaler.