Meteorer och meteoriter

Vetenskap / Universum och rymden / Solsystemet

När man ska prata om meteorer, och meteoriter, måste man samtidigt prata om stjärnfall, eller fallande stjärnor. Stjärnfall uppstår när små partiklar av damm kommer in i jordens atmosfär från rymden i mycket höga hastigheter.

Det som man ser är värmen i luften omkring dessa partiklar när de flyger in i atmosfären och brinner upp.

När något större än en sten kommer in i atmosfären ser man något som liknar en eldklot. Ibland kan en bit sten vara stor nog för att inte brinna upp i atmosfären. Den kommer då att slå i marken – och de kallas meteoriter. De som vi endast kan se brinna upp i luften kallas meteorer.  

Ett stort antal meteoriter har hittats på jorden hittills över hela världen, men de flesta har man funnit i den heta öknen och det iskalla Antarktis. Meteoriter kan man lätt skilja ut från andra stenar, eftersom de annorlunda.

Meteoriterna består antigen av sten, av järn eller av järn och sten. Många meteoriter är bitar som har lossnat från asteroider på grund av kollisioner. Järnmeteoriter är bitar av metallkärnor som kommer från stora asteroider. Stenasteroider ser nästan ut som vanliga stenar på jorden och kommer från asteroidens yttre lager. Den tredje typen, är en blandning av de två: yta och kärna.

Perseid Meteorskurar

Leonid meteorskurar

Kometer och asteroider är överbliven material från tiden då solsystemet och planeterna bildades. Kometer kan precis som asteroider skapa stjärnfall. De skapas när kometens svans korsar jorden och då kommer svanspartiklarna att brinna upp i atmosfären och skapa så kallade meteorskurar. De bästa meteorskurarna kan man se den 3 januari (Quadrantids), den 22 april (Lyriderna), den 12 augusti (Perseidernas), den 22 oktober (Orioniderna), den 17 november (Leoniderna) och den 14 december (Geminids). Meteorskurarna får sina namn från de konstellationer de verkar komma ifrån.

För 50 000 år sedan slog en cirka 30 m bred meteor mot jorden och bildade Gand Canyon kratern i Arizona, USA. Meteoren vägde 100 000 ton och slog mot jorden med en hastighet av 20 kilometer per sekund.

Källa: Meteors

2012-03-15