Minst en av tio lider av någon form av långvarig (kronisk) smärta. Men det betyder inte att alla har fibromyalgi.
Personer med fibromyalgi har kronisk, utbredd smärta – inklusive muskuloskeletala värk, smärta och stelhet, samt ömhet i mjukvävnader – på många områden i kroppen.
Detta påverkar även andra system, såsom hjärnan, och försämrar en persons förmåga att koncentrera sig och minnas. De som har fibromyalgi kallar detta ofta för "fibro-dimma" eller "fibro fog". Det kan påverka sömnmönster, känslor och många andra aspekter av vardagen.
Fibromyalgi är ett tillstånd som sångerskorna Lady Gaga och Sinead O'Connor, och skådespelaren Morgan Freeman lever/levde med.
Vad orsakar fibromyalgi?
När utredningar inte kan hitta någon annan orsak till kronisk, utbredd smärta diagnostiseras det oftast som fibromyalgi.
Vi vet inte exakt vad som orsakar fibromyalgi, men genetik, miljö, hormonella och neurala (hjärnan och centrala nervsystemet) faktorer tros alla spela en roll. Forskning visar att gener kan vara ansvariga för upp till 50 % av mottagligheten för tillståndet. Nyare forskning pekar också på att kroppens immunsystem är inblandat.
En online-undersökning med 596 personer med fibromyalgi identifierade några vanliga orsaker som rapporterades av deltagarna. Omkring två tredjedelar av de tillfrågade kunde relatera symtomens början till en specifik händelse, såsom en fysisk skada, en sjukdomsperiod som kan ha inneburit kirurgi, eller en stressig livshändelse.
Noterbart är att många av de tillfrågade upplevde negativitet och stigma när de försökte förklara och bekräfta sina symtom för vårdpersonal, familj och samhälle.
Vem drabbas?
Fibromyalgi drabbar cirka 2 % av världens befolkning. En nyligen genomförd litteraturöversikt visade att förekomsten av fibromyalgi i allmänna populationen var mellan 0,2 och 6,6 %. Det rapporteras ofta vara högre hos kvinnor, med ett förhållande på tre till ett.
Världshälsoorganisationen erkände fibromyalgi som en sjukdom 1994. Sedan dess har läkare debatterat hur fibromyalgi ska diagnostiseras och vem som bör göra det, vilket har lett till de så kallade “fibro-krigen”. Det fortsätter att vara kontroversiellt.
Hur behandlas fibromyalgi?
Alla reagerar olika på behandling, och vad som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Men huvudfokuset ligger på smärtlindring.
Läkemedlen pregabalin och duloxetin fungerar genom att ändra neurotransmittorerna i hjärnan (gamma-aminosmörsyra och serotonin) och är effektiva för många människor.
Det finns många andra alternativ inklusive smärtstillande medicin (analgetika), muskelavslappnande medel (bensodiazepiner) eller behandlingar för att lindra nerv- eller ryggsmärta (neuropatisk behandling).
Många av dessa mediciner kan ha biverkningar, såsom förstoppning eller allergiska reaktioner som matsmältningsbesvär eller inflammation. De kan också vara beroendeframkallande. Var alltid ärlig med din läkare om vilka smärtstillande du tar, så att de kan hjälpa dig att hantera smärtan på ett säkert sätt.
En annan vanlig behandling är att använda en TENS-maskin (transkutan elektrisk nervstimulering). Detta innebär att man applicerar elektroder på det smärtsamma området eller de nerver som skickar smärtsignalen, och stör dem med små elektriska impulser.
Denna effektiv behandling tros öka nivåerna av endorfiner som produceras av hjärnan och ryggmärgen för att ge smärtlindring. Men effekterna kan försvagas vid kontinuerlig användning.
Det är viktigt att kontrollera med din läkare om TENS-behandling är lämplig eftersom den kan påverka pacemakers eller personer med epilepsi.
Fibromyalgi kan också behandlas med fysiska ingrepp som värmeterapi, massage och vibrationsterapi. Akupunktur och behandling från en psykolog är andra alternativ.
Hur är framtiden?
Med tiden kan vi kanske leta efter diagnostiska immunmarkörer för fibromyalgi i vårt genetiska material för att hjälpa till att hitta vem som kan vara i riskzonen för att utveckla tillståndet och vidta förebyggande åtgärder.
Många av symtomen på fibromyalgi kan hittas hos personer som har ett tillstånd som kallas myalgisk encefalomyelit eller kroniskt trötthetssyndrom. I vår forskning tittar vi just nu på blodet hos personer med fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom för att se om det finns specifika inflammatoriska markörer som kan hjälpa oss att förstå hur dessa sjukdomar utvecklas.
Om vi kan förstå immunsystemets interaktion med smärta och inflammation kan vi börja rikta behandlingar mer effektivt för personer som lever med fibromyalgi.
Om du eller någon du känner har fibromyalgi finns resurser och stöd tillgängliga från Arthritis Australia och US National Fibromyalgia Association.
Michael Musker, Senior Research Fellow, South Australian Health & Medical Research Institute and Tiffany Gill, Senior Research Fellow, University of Adelaide
Denna artikel är återpublicerad från The Conversation under en Creative Commons-licens. Läs ursprungliga artikeln.