Det genetiskt modifierade grishjärtat som transplanterades till en patient var infekterat av ett grisvirus

Viruset var dock förmodligen inte hela anledningen.

2022-03-12 Tidigt i år transplanterades ett grishjärta till en amerikansk patient vid namn David Bennett Sr., 57 år, som var nära döden.

Grisen hade genmanipulerats så att patientens immunsystem inte skulle stötta bort organen.

Två månader senare dog patienten och sedan dess har man undersökt orsaken. Man har nu kommit fram till slutsatsen att ett grisvirus kan ha varit främsta orsaken till patientens död.

Det är enligt läkarna konstigt att viruset var närvarande i och med meningen med grisarna som genmanipulerades och som uppföds med meningen att använda deras organ i transplantationssyfte, var att organet skulle vara fri från sådana problem. Förutom detta har man inte heller en noggrann undersökning för att se om grishjärtat var helt fri från virus.

Till en början verkade transplantationen vara en stor framgång men cirka 40 dagar senare började Bennett bli sjuk och efter två månader var han död. En biopsi av grishjärtat visade att organet inte hade stötts bort av patientens immunförsvar.

Läkarna tror att viruset kan ha varit orsaken eller bidragit till patientens död. Patienten var ganska sjuk från början och därför kan andra faktorer spela in. Läkarnas behandling av patienten bidrog förmodligen också till problemet eftersom de inte visste att det rörde sig om ett grisvirus och fick felaktig behandling som inte påverkade själva viruset.

Läkarna verkar tro att organet under optimala omständigheter, om det hade varit fri från virus och om patienten hade varit lite friskare, kunde ha fortsatt att slå i åratals.

Det virus som fanns i grishjärtat kunde inte infektera mänskliga celler menar läkarna men kan ha skadat organen och därmed patienten. Tyska experiment med transplantation av grisorgan till babianer har visat att virusinfekterade organ ledde till en snabbare babiandöd, medan babianerna levde cirka sex månader när grisorganen var fria från virus.

Källa: MIT Technology Review