Mars’ största måne Phobos kommer att kollapsa och omvandlas till en ring

Vetenskap / Universum / Artikel

2015-11-25 Mars’ största måne, Phobos, den enda i vårt solsystem som för närvarande rör sig inåt mot sin planet, kommer så småningom att slitas sönder av tidvattenkrafter på grund av Mars’ gravitationskraft och omvandlas till en ring runt planeten.

Detta sker inte snart utan om cirka 10-20 miljoner år, hävdar forskare. Ringen kommer att överleva i 100 miljoner år innan dammet faller i Mars’ atmosfär och brinner upp.

Precis som vår måne påverkar vår planet på olika sätt genom att höja tidvattnet i haven, till exempel, så påverkar planeten Mars sin största måne Phobos. Allteftersom Phobos dras in närmare mot Mars slits Phobos sönder bit för bit.

Forskarna hävdar att månens sammanhållning inte är den bästa. Damm och stenar i olika storlekar kommer att frigöras och fortsätta att kretsa runt Mars i en ring.

De största bitarna kommer så småningom kollidera med Mars och producera äggformade kratrar. Största delen av dammet och stenarna kommer dock att kretsa runt Mars under miljontals år tills även dessa bitar kommer att falla mot Mars’ yta som meteorskurar. Endast Mars andra måne, Deimos kommer att överleva.

Bakom studien som kommer att publiceras denna vecka i Nature Geoscience, finns forskarassistenten Benjamin Black och doktoranden Tushar Mittal från det amerikanska universitetet UC Berkeley, Institutionen för geo- och planetologi. Deras intresse för Phobos uppstod eftersom Phobos är så annorlunda alla andra månar i vårt solsystem.

Vår måne, Luna, är som det är bekant för många, på väg bort från jorden. Varje år förflyttas månen några centimeter längre bort. Det är helt tvärtom med Phobos i förhållande till planeten Mars, som varje år kommer några centimeter närmare sin planet så frågan blev, vad Phobos skulle kunna ha för öde. Oundvikligen kommer Phobos antigen att krascha in i Mars eller bryta sönder. Forskarna kom fram till slutsatsen att månen snarare kommer på grund av dess konsistens att gå sönder.

Endast en annan måne i solsystemet, Neptunus största måne Triton, är känd för att närma sig sin planet. Att studera sådana månar är relevant för att få reda på mer om förhållandena som rådde i vårt tidiga solsystem, hävdar Mittal. Det är troligt att det har funnits fler månar runt planeterna som sedan upplöstes i ringar.

Källa: Ovanstående artikel är omtryckt från material från University of California - Berkeley. Den ursprungliga artikeln är skriven av Robert Sanders. Obs: Material kan redigeras för innehåll och längd.