När vetenskap blir marknadsföring: Falsk vetenskap i läkemedelsindustrin
Läkemedelsföretag skapar en stor del av den medicinska forsknings-litteraturen bakom kulliserna. Marknadsföring och manipulering av fakta är mycket vanlig inom läkemedelsindustrin och människornas hälsa står på spel.
Sergio Sismondo har forskat om detta under 4 år. Han menar att en mycket stor andel av vetenskapliga artiklar skrivs av konsultföretag och inte alls av de akademiska forskare som står som artikelförfattare.
Dessutom ansvarar företagen själva för hela kedjan i processen: de kliniska studierna, hur resultaten redovisas och sedan hur de marknadsförs, i vilka tidskrifter och undertecknade av vilka expertnamn.
Så här går det till
Företagen anlitar"spökskribenter" som skriver artiklarna enligt läkemedelsföretagens önskemål. När företaget har godkänt artikelns innehåll, skrivs den under och godkänns av en välrenommerad expert som i själva verket inte är artikelförfattaren. Experten lånar helt enkelt ut sitt namn.
Publiceringsprocessen är i stort sett osynlig. Forskningen som Sergio Sismondo har gjort bevisar att i de flesta fall specialisterna inte bidrar till forskningen, utan deras insatser varierar från att prova medicinerna på ett urval patienter, revidera den färdigskrivna artikeln till att helt enkelt endast skriva under artikeln. Företaget kommer även att köpa ett stort antal kopior från tidningen som försäljare kan dela ut till läkare (2).
Sergio Sismondo är professor i filosofi med inriktning på vetenskapsteknologi vid Queen's University i Kanada. De senaste fyra åren har hans huvudsakliga forskningsuppgift varit att granska hur läkemedelsföretag handskas med sina vetenskapliga data.
I en nyligen publicerad artikel (2) har han observerat att en mycket välrenommerad medicinprofessor har publicerat över 800 artiklar i medicinska tidskrifter och att han har i genomsnitt skrivit 30 sådana artiklar per år. Det är enligt Sergio mer än en vetenskapsman kan publicera under ett år. Över åren har antalet publicerade artiklar dessutom ökat till hela 40 st per år. De flesta vetenskapsmän inom de flesta fält, lyckas inte publicera fler än 5 artiklar per år.
Han kallar den här processen för "spökhantering" av läkemedelfoskning och marknadsföring.
Dokument som avslöjar spökhanteringen
I höstas offentliggjorde amerikansk domstol ett stort antal interna dokument från läkemedelsföretaget Wyeth och publiceringsplaneringsföretaget Designwrite.
Dokumenten visar är att det är själva företagen som styr vilka av resultaten som ska offentliggöras i vilka tidsskrifter och i vilka ordalag. De akademiska forskarna, har en stor del i detta (1).
Sergio har fått ihop hårdata från ett antal sådana fall och kan dra slutsatsen att hela 40% av läkemedelsindustrins litteratur produceras på det här viset (2).
Rättsprocessen mot Wyeth har hittills identifierat ett 60-tal vetenskapliga artiklar producerade på detta sätt av Designwrite.
Ett mejl från Rosie Lynch, vice vd för Designwrite, till Alice Conti, kommunikationsdirektör för området kvinnohälsa på Wyeth förklarar i detalj hur de arbetar:
"Det första steget är att välja den måltidskrift som är bäst lämpad för manuskriptets innehåll, på det viset minskar vi risken för refusering. Vi analyserar sedan data och skriver manuskriptet, rekryterar en lämplig och välkänd expert och lånar hans/hennes namn som författare till artikeln."(1)
Spökskriveriet är inte det enda problemmet
Själva spökskriveriet är endast en del av
problemmet. Det finns även mycket belägg för att det
spökhanterade litteraturen systematiskt överdriver nyttan och
tonar ner risker och biverkningar.
Företaget Wyeths läkemedel visade sig öka risken för vissa sjukdomar. Vissa hormoner kunde leda till demens hos äldre patienter, hjärtsjukdomar, åldrande hud och elakartad bröstcancer.
Det finns även belägg för förvrängd redovisning av forskningsresultaten för storsäljare som Pfizers antidepressiva läkemedel sertralin (Zolokoft), Mercks smärtlindrare rofecoxib (Vioxx) och Parke-Davies antiepileptikum gabapentin (Neurontin). Samtliga företag har anlitat publiceringskonsulter på liknande sätt som Wyeth för att producera sina vetenskapliga artiklar (1).
När 40% av läkemedelsbranschen har invaderats av spökhantering kommer de att säkerställa sin position på marknaden och göra det nästan omöjligt för nya läkemedelsbehandlingar att utvecklas. Eftersom forskningsresultat förvrängs domineras litteraturen av falska påståenden. Den medicinska litteraturen är systematiskt snedvriden. Dessutom övedrivs antalet sjukdomar som läkemedlen påstås användas mot, menar Sergio.
En viktigt del i det hela är expertens signatur, akademikern som samarbetar.
Spökhantering vanligare än man tror
Richard Bergström, vd i branschorganisationen Lif, medger att det är andra än den som står som författare som genomför en studie. Han menar att detta inte är konstigt, eftersom själva studien innefattar hundratals patienter och tusentals läkare och att allt detta inte kan läggas på en enskild akademikers axlar. Den rollen tar i stället företaget.
Sergio Sismondo tycker inte att det här påståendet har någon som helst avgörande betydelse eftersom företaget hanterar både de tidiga artiklarna kring kliniska studier och sedan i en andra våg översiktsartiklar och meta-analyser. Att bara delta i en liten steg i studien ska inte ge någon rätten att skriva under en artikel, menar han. Detta är bedrägeri, menar han.
Richard Bergström menar däremot att av 50-100 forskare måste en väljas ut, och det vanligaste är att man väljer ut den som håller sig framme och gärna pratar på kongresser. Han tycker inte att det är bedrägeri.
En ond cirkel
Samarbetet som har bildats mellan de olika aktörerna skapar en ond cirkel. De ledande experterna som får stå som författare till litteraturen som ges ut tjänar pengar, publiceringsföretagen tjänar pengar, tidningarna som ger ut artiklarna tjänar pengar och läkemedelsföretagen tjänar också pengar. De enda som inte tjänar någonting på detta är patienterna.
Experterna kommer även att förbättra sina akademiska meriter i det oändliga men bakom meriterna finns plagiatur och förfalskning menar Sergio Sismondo. Många andra som deltar i studien och som kommer att skriva en stor del av den här litteraturen som sedan kommer att publiceras får inget beröm(2).
En stor fara som har skapats är så klart faran för patientens hälsa i och med att forskningsresultaten kommer att manipuleras.
En annan fara är att det skrivs alldeles för mycket. Läkemedelsföretagen som medverkar i spökhanteringen vet ungefär hur mycket material som ska publiceras varje år med de nyckelord som kommer att manipulera den allmänna opinionen. Publiceringen av så mycket information döljer mer än den avslöjar menar Sergio Sismondo (2).
Vad kan göras?
Det viktigaste för att råda bot på problemet är så klart att göra en klar gränsdragning mellan forskning och marknadsföring. Ingen läkare bör ta emot och läsa marknadsförd läkemedelsinformation som kommer från en försäljningsrepresentant eftersom eknomiska intressen spelar in. Dessutom bör utvalda experter refusera att skriva under litteratur som de inte själva har inblick i och som de inte har författat själva eftersom deras handling kommer att utgöra en risk för patienternas hälsa(1).
Vi kan inte vara säkra på att läkemedelsföretag kommer att ändra sina vanor eller att patienterna som använder läkemedlen kommer att försvinna. Staten måste också ingripa, skriver Sergio Sismondo.
Källor:
(1)Special: Forskning med Styrda Budskap. Manipulerad Vetenskap. Publicerad i Läkemedelsvärlden 2010-02-03
(2) Medical publishing and the drug industry: Is medical science for sale? Publicerad i Academic Matters av Sergio Sismondo 25-02-2010
(3) A Case Study in Medical Writing. Documents unsealed by a judge in a personal injury lawsuit chronicle Wyeth's use of a medical writing company to prepare articles for publication in medical journals. Wyeth said all the articles are scientifically accurate and that it is a common practice in the pharmaceutical industry to work with such firms.
(4) Medical Papers by Ghostwriters Pushed Therapy.