Behaviorism: Pavlovs hundar

Livsstil / Psykologi och Samhälle / Behaviorism

Precis som många andra vetenskapliga framsteg, upptäcktes den klassiska betingningen av misstag.

Under 1980-talet undersökte den ryska läkaren Ivan Pavlov salivbildning i hundar i samband med att de fick mat. Han märkte att hundarna började drägla så fort han kom in, även om han inte hade mat med sig. I början skapade den här situationen problem. Men snart nog började Pavlov förstå det som händer.

Pavlovs betingning

Pavlovs resonemang startar med idén att det finns några saker som en hund inte behöver lära sig. Till exempel, lär sig inte hundar att salivera när de ser mat. Den här reflexen är medfödd. Om man ska använda sig av behavioristisk terminologi, kan man säga att salivbildning är en obetingad respons.

Ett obetingat stimulus (mat) ----->>> En obetingad respons (salivbildning)

Pavlov insåg däremot att hunden saliverade i samband med andra stimuli som hunden hade lärt sig att associera med mat. När hundarna började salivera i samband med att de till exempel såg vita rockar, insåg Pavlov att han hade gjort ett viktigt vetenskapligt upptäckt. Därför ägnade han resten av sin karriär till att studera den här typen av inlärning.

Pavlov insåg att salivbildning i samband med synen av vita rockar måste vara inlärt, eftersom hundarnas beteende eller respons hade förändrats under den ursprungliga studiens gång. I början saliverade hundar inte när de såg vita rockar, men vid någon tidpunkt började de göra det. Han drog slutsatsen att hundarna hade lärt sig att associera de vita rockarna med mat.

De vita rockarna var i början neutrala stimuli. De kallades neutrala för att de inte producerade en respons. Det som hade hänt var att neutrala stimuli (vita rockar) nu associerades med ett obetingat stimulus (mat).

I de experiment som han sedan gjorde för att bevisa att det var så, använde han ett annat neutral stimulus: en klocka. Varje gång hundarna fick mat, ringde han en klocka. Efter att ha gjort detta ett antal gånger, räckte det med att hundarna hörde klockan ringa för att salivbildning skulle äga rum. Därmed hade hundarna lärt sig att associera klockans ringning med mat. Eftersom den här responsen hade lärts in kallade Pavlov den nya resoponsen för en betingad respons. Det neutrala stimulus blev ett betingat (dvs. inlärt) stimulus.

Pavlov och hans studier av klassisk betingning har blivit berömda sedan hans tidiga arbete mellan 1890-1930. Klassisk betingning kallas klassisk eftersom Pavlovs studie är den första systematiska studien av grundläggande inlärningslagar.

Klassisk betingning handlar alltså om att lära sig att associera ett obetingat stimulus som redan skapar en obetingad respons (reflex) med ett nytt betingat stimulus, så att samma stimulus skapar samma respons.

Ett obetingat stimulus är objektet eller händelsen som ursprungligen producerar en reflex eller naturlig respons. Den naturliga responsen kallas obetingad responsen.

Det neutrala stimulus är ett nytt stimulus som ursprungligen inte producerar en respons.

Sedan ett neutralt stimulus har associerats med ett obetingat stimulus, blir det neutrala stimulus ett betingat stimulus. En betingad respons är responsen till ett betingat stimulus.

Watson byggde vidare på Pavlovs studier och anses idag vara upphovsmannen till den klassiska betingningen. Enligt Watson fanns det stora likheter mellan människors inlärningssätt. Mest känd är Watson för sitt "Lilla Albert" experiment.

 

Vidareläsning:

Pavlov, I. P. (1897/1902). The Work Of The Digestive Glands. London: Griffin.

Pavlov, I. P. (1928). Lectures On Conditioned Reflexes. (Translated by W.H. Gantt) London: Allen and Unwin.

Pavlov, I. P. (1955). Selected Works. Moscow: Foreign Languages Publishing House.