Bedöming av framsteg på AI-området

År 1950 föreslog Alan Turing ett sätt att testa en agents intelligens, som nu går under namnet Turing testet. Den här proceduren tillåter nästan alla stora AI-problem att testas.  Hur som helst, är utmaningen mycket stor och för närvarande misslyckas samtliga agenter.

AI kan också utvärderas genom att försöka lösa små problem i kemi, handskriftigenkännande, och spel. Mindre problem ger mer uppnåeliga mål och det finns ett ständigt ökande antal positiva resultat.

Resultaten för en AI-test brukar indelas i stora klasser:

Optimala: det går inte att prestera bättre.

Stark övermänsklig: presenterar bättre än människor.

Övermänskliga: presterar bättre än de flesta människor.

Undermännisklig: presterar bättre än de flesta människor.

Datorers prestanda att spela schack är vanligtvist övermänsklig eller nära stark övermänsklig. Men datorernas förmåga att utföra dagliga uppgifter, t ex att känna igen ett ansikte eller att korsa ett rum utan att stöta in i något är undermänsklig.

En rätt så annorlunda metod mäter maskin intelligens genom tester som utvecklas ifrån matematiska intelligensdefinitioner. Två stora fördelar med matematiska definitioner är att de kan tillämpas på intelligens som inte anses vara mänsklig och därför krävs det inga mänskliga testare.

Källa: Arficial Intelligence