Vi tror att världen är sämre än den verkligen är

Så skriver Staffan Landin , medarbetare på UNDP (Förenta Nationernas globala nätverk för utveckling) i utbildningsmaterialet "Blir världen bättre? (2006)".

"Undersökningar under senare år visar att svensken ofta tror att världen är sämre än den faktiskt är, i alla fall rent statistiskt. Framsteg som gjorts i många länder går oss helt enkelt förbi."

Enligt undersökningar som har gjorts, tror svenskar i allmänhet att människor i fattiga länder, knappt kan läsa och skriva, att de inte heller har tillgång till rent vatten eller får sjukvård. Den bild som vi har i våra huvuden om hur världen ser ut, stämmer inte överens med verkligheten. I själva verket är det ca. 7-8 av 10 människor som är läs- och skrivkunniga, har tillgång till rent vatten och sjukvård i de allra fattigaste länderna.

Anledningen till att vi har den här snedvridna bilden av världen är att vi får våra nyheter via allt färre nyhetskällor. Det är inte minskad barnadödlighet eller positiva långsiktiga framsteg som hamnar på tidningens förstasida, utan olyckor, krig och katastrofer.

Medierapporteringen har enligt vissa forskare och debattörer en tendens att lyfta fram stereotyper och förenklingar som tilltalar existerande ideér. Det finns däremot även en minskad mångfald av bilder från utvecklingsländer, eftersom vi har allt färre utrikeskorrespondenter. Även organisationer som har hjälpt till i den här utvecklingen i fattiga länder har bidragit till att skapa en negativ bild. Kampanjerna för att samla in pengar har dominerats av bilder på fattiga barn med flugor i ögonen, och bilder av stor misär. Sedan har vi också haft en ideologisk tradition av att välja den värsta bilden av de här länderna som sedan kan ha förmedlats till oss via litteratur i våra skolor.

Varför är det viktigt att förändra den här bilden? Spelar det någon roll? Kommer folk att sluta ge bort pengar och sluta engagera sig? Eller är det precis tvärtom?

Det är viktigt att man vet att utveckling sker och att de pengar som ger i bistånd hjälper, hävdas det i skriften. Många människor har till exempel fått tillgång till gratis mediciner, skriv- och läskunnigheten har ökat, och fattigdomen är faktiskt mycket mindre än den var förr. Samtidigt finns det många problem kvar att lösa. Av dessa framsteg och vad som har gjorts och vad som har fungerat, kan man lära sig väldigt mycket också.

Även om de flesta människor lever i rika och inte i fattiga länder, har HIV/AIDS stört några Afrikanska länders utvecklingstakt på grund av epidemin som har förkortat livslängden drastiskt för de flesta människor. I ett land där ca var tredje individ har smittats,  och inga mediciner finns att tillgå, har samhällets utveckling samtidigt bromsats drastiskt.

Bland framstegen som har gjorts nämns bland annat:
- "När Apartheidregimen föll saknade 15 miljoner sydafrikaner tillgång till rent dricksvatten. 2001 hade det antalet mer än halverats och ett av millenniemålen uppnåtts. Inte på 25 år som var målet – utan på sju."
- Ugandas president tog HIV/AIDS-epidemin på allvar och lyckades vända trenden.
- Barnadödligheten har sjunkit i de flesta arabländer. I Lybien och Iran har barnadödligheten sjunkit drastiskt. 
- I Rwanda är består sedan 2003 parlamentet av 49% kvinnor, det vill säga högre än i Sverige (45,6%).

Även om den här bilden ser ljus ut, eller ljusare ut än den gjorde, finns det stora problem kvar att lösa. Miljoner människor i de allra fattigaste länderna och områdena dör varje timme eller varje dag, av svält och sjukdomar som kunde ha förhindrats. Många miljoner är barn under 5 år. Samtidigt växer fortfarande AIDS epidemin i vissa länder. Kvinnorna saknar rättigheter i många länder.

De nya målen handlar om en halvering av dödlighet, sjukdom och fattigdom i världen fram till 2015. Ett annat viktigt mål är att alla världens barn ska gå i skolan. Det är endast några år kvar tills dess och självklart skulle vi vilja höra hur allting har gått.

Boken "Blir världen bättre?" kan beställas gratis här.