Månar i solsystemet
Vetenskap / Universum och rymden / Solsystemet
Bild: NASA. Klicka på bilden för hög resolution. (Bilden ovan visar månarnas korrekta storleksförhållande till varandra och i förhållande till jordens storlek.)
Vad är en måne? Det roliga är, att forskarna ännu inte har bestämt sig! För inte så länge sedan förändrade vetenskapsmännen definitionen av vad en planet är, och månen står näst i kö. Just nu definieras månen som ett objekt (som inte är tillverkad av människan) som kretsar runt ett annat objekt.
Rymdforskare har i sina utforskningar av rymden oftast fascinerats av planeternas månar, som ibland är intressantare än själva planeterna. Jupiters måne Io är den mest vulkaniskt aktiva objektet i solsystemet, medan Saturnus måne Titan har en tjock kvävebaserad atmosfär som skapar via metanregn flytande sjöar på dess yta. Europa, en annan måne som tillhör Jupiter, har under en isig yta en stor ocean av flytande vatten med ett djup av 100 km och som eventuellt sjuder av liv.
Månar, som även kallas satelliter, kan ha olika former, storlekar och egenskaper. I allmänhet är de fasta kroppar och några få har en atmosfär. De flesta av månarna har förmodligen bildats från gasen och stoften som cirkulerade runt planeten när solsystemet bildades.
Minst 146 månar kretsar runt planeterna i vårt solsystem. Hit inkluderas dock inte de sex små månarna som kretsar runt dvärgplaneterna. Inte heller inkluderas de små månar som kretsar runt vissa asteroider och andra himlakroppar. Just nu väntar ytterligare 23 månar officiell bekräftelse av deras upptäckt.
Venus och Merkurius, planeterna närmast solen, har inga månar. Jorden har en måne och Mars har två små månar. Jupiter och Saturnus, som framför allt består av gasmoln, samt Uranus och Neptunus, isjättarna, har många månar var. Det beror på att de har en stor massa och därför starka gravitationsfältar som kunde fånga in andra objekt i solsystemet.
Medan de flesta månar är sfäriska objekt, är Mars månar ett undantag. Jupiter har 50 kända månar plus 14 som väntar på bekräftelse. Jupiter har den största månen i solsystemet, Ganymede. Många månar som kretsar runt Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus har oregelbundna elliptiska banor eller rörelser i motsatta riktningar. En del månar kretsar också mycket långt ifrån de nämnda planeterna.
Jordens Måne - Luna
Månens yta täcks med finkornig jord och stenar som har sprängts av meteornedslag. De ljusa områdena på månen kallas "Högländerna", och de mörka kallas för "Maria" och de har längre altituder. Temperaturen på månen växlar från extremt värme till extrem kyla. Dagtid kan temperaturen stiga till 127 grader Celsius och nattetid kan temperaturen falla till minus 723 grader Celsius. Läs mer..
Mars' månar - Deimos och Phobos
Planeten Mars 2 månar är två udda formade objekt. De är extremt små, bara 12,6 km. Därför är de mindre än de flesta städer. Eftersom de är så små, har de endast en mycket svag gravitationskraft, som i sin tur leder till att de inte har den nödvändiga styrkan för att omformas till runda eller sfäriska objekt. Man tror också att dessa två månar i början var asteroider i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Jupiters starka gravitationskraft måste ha slungat ut de för att sedan fångas av Mars gravitation Läs mer...
Jupiters månar
Jupiter har 50 officiella månar och 14 inofficiella månar. De första fyra största månarna upptäcktes den 7 januari 1610 av Galileo Galilei, som använde ett primitivt teleskop. Jupiters största månar, som Galileo upptäckte kallas nu Io, Europa, Ganymede och Callisto, som nuförtiden kallas "Galileiska satelliter". Ganymede är den största månen i solsystemet och har en egen magnetisk fält. Io är den mest vulkaniska himlakroppen i solsystemet.
Saturnus månar
Saturnus har fler månar än andra planeter i solsystemet. Totalt har Saturnus 69 månar, är 60 månar oficiella och 9 månar inofficiella. De flesta månar är små, men Titan är ett undantag. De flesta månar har omloppsbanan precis utanför ringarna och därför hjälper de till för att hålla ringarna på plats.
Uranus månar
Uranus har fler månar än de som redan är upptäckta. Flera av månarna har upptäckts av satelliten Voyager 2. Eftersom Uranus är så långt borta är det svårt att se Uranus månar från jorden. De började upptäckas först när en satellit skickades år 1986 för att utforska Uranus. Av Uranus kända 27 månar, är 5 stora, och resten är små. Några av de mindre månarna är infångade asteroider och kometer som kom för nära Uranus.
Neptunus månar
Neptunus befinner så långt borta från jorden att man inte kan se några av dess månar. 1989 skickade NASA en satelit för att utforska rymden. 13 månar blev upptäckta runt Neptunus, men fortfarande finns det oupptäckta månar kvar.
Källa: NASA Our Solar System: Moons
2012-03-15