Behaviorism: Två typer av betingning

Behaviorismen är den vetenskapliga studien av observerbara beteenden och man anser också att beteende kan reduceras till enkla Stimuli-Respons enheter.

Enligt behaviorismen lär sig människorna från miljön på två sätt: klassisk och operant betingning.

Klassisk betingning innebär att människor lär sig via associationer.

Operant betingning innebär att man lär sig av konsekvenserna av beteendet.

Klassisk betingning studerades av den ryska psykologen Ivan Pavlov (Pavlovs hundar). Pavlov studerade naturliga biologiska reflexer. I det ökända experimentet med hundar, kunde Pavlov visa att hundarna saliverade vid synen av mat. Han lyckades däremot betinga hundarna till att salivera i samband med ringningen av en klocka genom att få hundarna att associera ringningen med mat.

Watson och Rayner (1920) kunde senare visa att principer för klassisk betingning också kunde tillämpas på människor. "Lilla Albert" experimentet gick ut på att betinga ett litet barn att associera synen av en råtta med ett skrämmande ljud. Det här experimentet kunde visa hur fobier skapades.

Principerna i klassisk betingning har tillämpats i många terapier. Dessa inkluderar systematisk desensibilisering för fobier (steg-för-steg utsätts för fruktade stimulus) och aversion terapi.

B.F. Skinner intresserade sig för operant eller instrumentell betingning av frivilligt och ofrivilligt beteende.

Skinner trodde att vissa beteenden skedde hade en bakomliggande orsak.

Tre tekniker som kunde forma beteendet var positiv förstärkning, negativ förstärkning och straff.

Källor:

Psykologi Guiden

Simply Pscyhology: http://www.simplypsychology.org/behaviorism.html

Classical Conditioning (Simply Psychology)

”Psychology as the Behaviorist Views It” (Watson, 1913).