Astrologins och horoskopens historia

Twice.se erbjuder även dagens horoskop, veckohoroskopet, månadshoroskopet och årshoroskopet för varje stjärntecken.

© astrologisidan.se. På Astrologisidan kan du beställa ditt personliga födelsehoroskop, årshoroskop och framtidshoroskop.

Sedan tidernas begynnelse har solen, månen, och stjärnorna styrt människornas liv. Människan har studerat himlavalvet och sökt svar på livets eviga frågor om kärlek, relationer och lycka. Astrologins historia är troligen lika gammal som mänsklighetens.

En av de äldsta astrologiska fynden kommer från ca 5000 år före Kristus och hittades i mellanöstern. Det var här som jordbruket utvecklades kring floderna Eufrat och Tigris och spreds över världen. Man skördade och sådde i takt med solens och månens lägen och faser för att få det bästa resultatet av jordbruket. För dåtidens människor sågs solen och månen som ”högre makter”. Solen gav värme och ljus. Månen påverkade vattnet att stiga och sjunka i ebb och flod. Solen påverkade också arbetsdagens och årets längd. Det föll sig naturligt för de primitiva folken att solen, månen och stjärnorna blev dyrkade och föremål för kult. Människorna trodde att himlakropparna hade makt över deras liv. För att inte drabbas av olycka var man tvungen att hålla sig väl med de högre makterna. Man ansåg också att planeterna Venus, Merkurius, Jupiter, Mars och Saturnus var gudomliga.

          

Ett mycket vackert exempel på en gammal horoskopbild. Zodiaken med de tolv stjärntecknen återfinns i den yttersta cirkeln. Titta under lejonet och jungfrun, (augusti till september) här kan du se att man utför skördearbete.

 

Astrologins vagga stod i Babylon. Babylon befolkades av folkgruppen kaldéerna som var kända för sin skicklighet inom astronomi och astrologi. Det finns många astrologiska kvarlevor från tiden ca 2000 före Kristus. Bland annat fragment av lertavlor, det handlar om kilskriftinskriptioner. Det visar att man ca 2800 före Kristus gjorde beräkningar och förutsägelser om himlakropparnas positioner. Det kaldeiska folket var de första att uppteckna efemerider (data för att beräkna himlakropparnas positioner, av grekiskans ”dagbok”). De äldsta efemeriderna kommer från ca 800 före Kristus. Hussystemet härstammar också från kaldéerna. Man delade upp himlen i tolv sektorer eller hus, som de sågs från jorden. Man numrerade husen med början i öster och tillskrev husen vissa innebörder som hade anknytning till livets gång. Kaldéerna tolkade och observerade himlakropparnas vandringar och försökte få fram betydelsen det hade.

Horoskoptolkningarna gällde oftast naturkatastrofer eller krig. Ännu gjordes inga personliga horoskop. Från början var astrologerna ofta präster som hade hög utbildning och var väl ansedda i samhället.

 

 

Från Babylon och kaldéerna spred sig astrologin vidare till Grekland och sedan till den övriga världen. Astrologi och horoskop blev alltmer populärt bland folket i allmänhet och inte bara en angelägenhet för kungar och kejsare. Man började ställa personliga horoskop för vanligt folk. Man var redan i det gamla Grekland intresserade av att få ökad självkännedom. Det finns ett citat inristat i apollotemplet i Delfi som lyder: ”Känn dig själv”. Det grundades också en skola för astrologer på den grekiska ön Kos. Detta var ca 260 före Kristus. Det fanns även en medicinsk skola på ön där ”läkedomskonstens fader” Hippokrates verkade. Han lär ha sagt att: ”Den som inte har kunskaper i astrologi har inte rätt att kalla sig läkare”. I Aten restes en staty över grundaren till den astrologiska skolan, Berossus. Detta för att man ville visa sin uppskattning över hans gärning som astrolog.

Den moderna astrologins fader anses vara ”den gamle greken” (han föddes i Egypten) Klaudius Ptolemaios. Åren 139-161 före kr. skrev han den första moderna läroboken i astrologi. Namnet på verket är Tetrabiblos. Ännu denna dag så studeras Tetrabiblos av professionella astrologer världen över. Ptolemaios skapade ett system för husen, tecknen och planeterna.

 

 

Kejsarna i det gamla Rom, Augustus och Tiberius förespråkade astrologi av stora mått. Augustus präglade mynt med sitt eget stjärntecken på, stenbockens. I sin ungdom besökte kejsar Augustus en astrolog för att få sitt personliga horoskop ställt. Kejsaren blev så imponerad av astrologens djupa insikter och livet ut var han övertygad om astrologins och horoskopens stora betydelse. Kejsar Tiberius rådfrågade sin personliga astrolog, Thrasyllus innan han tog något beslut av vikt. Han litade fullständigt på sin astrolog. Astrologen blev därigenom en mycket inflytelserik man. Kanske den mest inflytelserika i hela världen. Men astrologerna position i romarriket var mycket osäker. Kejsarna var nyckfulla och om ett av astrologernas råd inte passade kejsarna kunde astrologerna helt sonika bli av med livhanken.

Tre världsberömda astrologer som verkade vid den här tiden var de tre vise männen som följde stjärnan från österlandet till Betlehem. Den lysande stjärnan antas vara en konjunktion mellan planeterna Jupiter och Saturnus.

 

 

Vid slutet av 400-talet blomstrade astrologin. Många högt utbildade personer var astrologer. Detta eftersom astronomi, matematik och astrologi vid denna tid delvis var samma ämne. Intresset för astrologi var mycket stort i Egypten. Det berömda biblioteket i Alexandria huserade värdefull astrologisk litteratur. Ptolemaios stora verk skrevs när han vistades i Alexandria. Även i Kina praktiserades astrologi tidigt, redan under Hia-dynastin. Kinesernas zodiak ser annorlunda ut än den västerländska. Kineserna har tex. Råttan i stället för väduren. Från ca år 400-1100 blev det alltmer ovanligt med astrologi i Europa. Det blev inte lika vanligt med personliga horoskop som tidigare. Anledningen till detta var att kyrkan motarbetade astrologin. Kyrkan ansåg att astrologin var en form av avgudadyrkan. Kyrkofadern Augustinus var en känd motståndare till astrologin, trots att han i sin ungdom var en hängiven anhängare till astrologi. Han ansåg att astrologin och horoskop var onda andars verk. En central frågeställning är om astrologin strider mot det kristna budskapet. En stor teolog, Tomas de Aquino, ansåg att astrologi kompletterade kristendomen.

På 1100 talet fanns en professor i astrologi vid Bolognas universitet. Från 1250 kunde man studera astrologi vid universitetet i Cambridge.

Under renässansen verkade flera välkända astrologer och astronomer. Tycho Brahe studerade både astrologi och astronomi. Brahe ställde personliga födelsehoroskop för den danska kungafamiljen. Mest känd blev han för att han ställde ett personligt horoskop för den svenske kungen Gustav den andre Adolf. Johannes Kepler var även han en framstående astrolog vid sidan av sina bedrifter inom astronomi och matematik. Han drygade ut sin lön med att arbeta som astrolog. På 1600 talet uppfanns ett nytt astrologiskt hussystem av munken Placidus. Hussystemet används i viss utsträckning fortfarande. En annan ivrig förespråkare för astrologin var den oerhört betydelsefulla och välkända engelske fysikern Isaac Newton. Det var under den här tidsperioden som man började skilja mellan astronomi, astrologi och matematik. Intresset för astrologi och horoskop dalade under denna tidsperiod.

 

 

Under 1900 talet började astrologin sprida sig i allt större utsträckning i Amerika och Europa. Psykologen Carl Jung bidrog i hög grad till denna spridning. Han tog hjälp av födelsehoroskopet när han analyserade nästan 500 gifta pars förhållande till varandra. Han kom fram till att astrologin spelade en viktig roll i undersökningen.

I dag är intresset för astrologi och horoskoptolkningar större än någonsin. Många människor vill ha djupare självkännedom i ett allt ytligare samhälle. Med det personliga horoskopets hjälp kan människan finna sina slumrande anlag och möjligheter.