Livsstil / Psykologi och samhälle

Barnens roller i narcissistiska familjer

De roller barnen får och utvecklar i narcissistiska dysfunktionella familjer ger upphov till livslånga ärr.

Barnens roller i narcissistiska familjer

2022-05-26 I narcissistiska familjer tilldelas barnen olika roller. Rollerna ger upphov till ärr som barnet bär med sig in i vuxenlivet.

Barnen kan ha mer än en roll. I många fall måste barnen byta roller med varandra.
Om en narcissistisk förälder endast har ett enda barn kommer barnet att spela den roll narcissisten behöver vid en viss tidpunkt eller fas i livet.

I vissa fall kan barn ha en narcissistisk och en icke-narcissistisk förälder och kan få lite skydd från skadorna den narcissistiska föräldern orsakar. Tyvärr får dock många barn inte skyddet de skulle ha behövt. Anledningen kan vara två narcissistiska föräldrar eller den icke-narcissistiska förälderns möjlighet eller kunskap om vad som försiggår i ett förhållande som grundas i manipulation och kontroll.

Rollerna som föräldrar som är narcissistiska ger sina barn är: det gyllene barnet, syndabocken och det osynliga barnet. De är inte menade att gynna barnen på något sätt utan den narcissistiska föräldern.

Barnen utvecklar däremot utöver detta sina egna roller för att överleva och för att skapa ordning i en kaotisk värld.

De fyra ytterligare rollerna för barn i narcissistiska familjer är: hjälten eller det ansvarsfulla barnet, vårdaren, clownen och masterminden eller manipulatören. Det är inte ovanligt att barnen antar fler än en roll.

 

Rollerna som narcissistiska föräldrar tilldelar barnen

Det gyllene barnet

Det gyllene barnet är föräldrarnas ”utvalde”. Den narcissistiske föräldern lever genom detta barn, som representerar narcissisten själv, i egenskap av den perfekta bilden av sig själv. Barnet är vackert till utseendet eller har en talang som den narcissistiska föräldern tycker är imponerande.

Det gyllene barnet som representerar föräldern själv, kan inte göra fel. Att hitta fel på barnet skulle innebära att hitta fel på narcissisten. Barnet blir på så vis ett föremål för idolisering som den narcissistiska föräldern dyrkar.

Ett stort problem som det gyllene barnet möter är separation av en egen identitet från förälderns. Den narcissistiska föräldern vill bli ett med barnet.

Det gyllene barnets roll är att få föräldern att se bra ut i andras ögon. Det gyllene barnet förväntas leva upp till de stora förväntningarna som föräldern har.

När det gyllene barnet inte lever upp till förväntningarna kan det bli syndabocken.

Barnet börjar fokusera på yttre ytliga egenskaper och inte de inre egenskaperna från en tidig ålder, som det gyllene barnet lär sig försumma.

 

 

Syndabocken

Om det gyllene barnet inte kan göra fel, kan barnet som fått syndabockrollen aldrig göra rätt ifrån sig. Den narcissistiska familjen kan ha fler barn som får rollen som syndabocken, men det får endast existera ett gyllene barn. Barnen kan dock ibland byta roller med varandra.

Syndabockens främsta uppgift är att bära den narcissistiska förälderns skam och ilska. Syndabocksbarnet får skulden för allt som går fel i familjen och blir mobbad och marginaliserad av andra familjemedlemmar. Syndabocken står utanför familjen och blir ett objekt för projektion.

Syndabocken är mycket förvirrad då denne aldrig får ett ärligt svar och blir ständigt manipulerat och gaslighted (dvs. de får veta att de är galna, dumma eller paranoida när familjen vill dölja sanningen.)

Syndabocksbarnet kan försöka behaga föräldern även om detta är meningslöst i och med detta barn är aldrig bra nog. Någon annan, till exempel det gyllene barnet, kan ta åt sig äran för bra prestationer.

Syndabocksbarnet straffas för att vara välmenande, autentiskt, ärligt och självuppoffrande och kan inte förtränga orättvisan. Detta barn kommer oftast att göra uppror, argumentera och utagera. Eftersom detta barn aldrig kan göra rätt i den narcissistiske förälderns ögon, gör det ingen skillnad om barnet gör rätt eller fel.

Många syndabocksbarn internaliserar känslorna av mindervärdighet och de kan bara senare i livet inse att de används av den narcissistiska föräldern i ett sådant syfte.

Syndabocksbarnet får bättre chanser att klara sig sedan i vuxenlivet eftersom friheten är större och kan utveckla en separat identitet från föräldern och en självkänsla.

Denna självkänsla är oftast negativ. Syndabocksbarnet känner sig innerst inne som en förlorare som ingen gillar.

 

 

Det osynliga barnet

Det osynliga barnet är barnet som de narcissistiska föräldrarna glömmer bort. Detta barn försummas och får varken positivt eller negativt beröm från andra familjemedlemmar och i synnerhet från föräldrarna. Det finns inga förväntningar från det osynliga barnet och han/hon lär sig tidigt att inte prata så mycket eller att be om någonting. Ingen lyssnar eller bryr sig ändå. Det osynliga barnets behov försummas. Det osynliga barnet kan isolera sig och har få vänner och försöker begränsa kontakten med andra människor. De lär sig klara sig själva och blir mycket självständiga som vuxna och de behöver sällan andras hjälp. Även i vuxenlivet fortsätter detta barn att känna sig osynligt, ovärdigt och inte värt någon som helst kärlek. Det finns en risk för utveckling av missbruk och ätstörningar.

 

 

Roller barnen i narcissistiska familjer själva tar

Hjälten eller det ansvarsfulla barnet

Hjälten eller det ansvarsfulla barnet tar på sig föräldrarollen tidigt och är oftast men inte alltid det äldsta barnet. Detta barn är skötsamt och självständigt. De narcissistiska föräldrarna och andra familjemedlemmar blir riktigt stolta över hjälten som når framgång i det mesta. Hjälten är också den mask som den dysfunktionella narcissistiska familjen bär utåt i och med folk tror att all denna framgång bara kan tillskrivas ett tryggt hem och ett perfekt föräldraskap.

Det ansvarsfulla barnet lär sig att bekräftelse är ett mått på framgång och utvecklar inte något självvärde utan behöver beröm och applåder. Det är alltid andra som bestämmer barnets värde. Detta barn mår aldrig riktigt bra innerst inne och är aldrig nöjd med dig självt. Förutom detta lär sig detta barn att fördöma och ständigt kritisera andra. Även om man är självkritisk tål inte detta barn kritik från omvärlden eftersom barnet inte kan acceptera när andra ser brister.

Det ansvarsfulla barnet fortsätter att ha narcissistiska tendenser och vara framgångsrikt under hela livet, men aldrig nöjd, aldrig lycklig.

 

 

Vårdaren

Barnet som räddar alla andra, som lyssnar, hjälper och ger råd till andra familjemedlemmar brukar kallas vårdaren i och med detta barn kan hantera de föränderliga oförutsägbara explosiva stämningarna i familjen. Detta barn är lyhörd och kommer till undsättning och fokuserar inte på sina egna behov utan på de andra familjemedlemmarnas behov.

Vårdaren är ett barn som lever för att behaga andra. Även om kärleken detta barn ger är osjälviskt har vårdaren svårt för att hantera kärlek, beröm och positiv uppmärksamhet från andra. Det naturliga är att ge inte få.

In i vuxen ålder kommer vårdaren att försöka fixa andra och sluta med att bli utnyttjat. I vissa fall kan vårdaren omvandlas till en dörrmatta i en toxisk och kränkande relation.

 

 

Clownen

Clownens roll i den dysfunktionella narcissistiska familjen är att få andra att må bättre när atmosfären blivit tung genom att skämta och underhålla. En positiv attityd är försvarsmekanismen som clownen i familjen utvecklar för att hantera det trista, dystra och obehagliga.

Clownen ser det komiska i det som skapar sorg och ilska och förlöjligar sorg och lidande.

Clownen använder självironi och omvandlar sig till en karikatyr ingen tar på allvar. De kan bli underhållare och komiker i vuxen ålder men kan samtidigt lida av depression. De tar sina känslor aldrig på allvar och har svårt för att känna och acceptera sig själva. De har svårt för att verkligen känna sig som individer eller utveckla ett riktigt jag.

 

 

Manipulatören eller mastermindbarnet

Manipulatören utvecklar en överlevnadsmekanism som går ut på att använda charm, manipulation, kränkande beteende, svek, och andras svagheter till den egna fördelen. Han eller hon känner sig precis som de narcissistiska föräldrarna berättigad och tänker få vad han/hon vill ha genom att dra fördel av familjens dysfunktion.

Manipulatören är ganska listig och är ingen match för övriga familjemedlemmar som så småningom inser vem de har att göra med. Manipulatören kan också medvetet skapa konflikter och kaos i familjen.

Manipulatören kan också vara en skämtare fast mera aggressiv än clownen och mera inriktad på att straffa och förlöjliga andra.

I vuxenlivet fortsätter manipulatören att själviskt utnyttja andra.

 

 

Slutord

Om barn till narcissistiska föräldrar inte får hjälp tidigt, gärna före 25 års ålder blir rollerna som de får av föräldrarna liksom de roller som de själva utvecklar som överlevnadsmekanismer att bli livslånga straff som kommer att påverka deras psykologiska hälsa, framgång i livet och genomsyra alla deras relationer på gott och ont.


Källa: Randi Fine, Roles of Children in Narcissistic Families